Senaste inläggen

Godmorgon Sverige!

Dagen blogginlägg handlar om gårdagen. Torsdagen var den sista dagen i vårt studiebesöksprogram som avslutades på Kumudinis huvudkvarter i Narayangonj. Resan dit var på 2,5 mil. Det tog oss bara 2 timmar att ta sig dit, vår egen reseplanerare på telefonen gissade på 18 minuter. Vägarna här är verkligen i dåligt skick och trafiken är helt galen. Men också en källa till många skratt i bilen... 

 

Väl framme blev vi mottagna och fick lite goda snacks i väntan på övriga som var lite sena i trafiken. När alla väl var samlade bjöds vi på en båttur på floden Shitalakha som ursprungligen kommer från Indiska Ghanges. Vi njöt av utsikten och myllret runt floden med diverse aktiviteter. Man kan verkligen leva sitt liv vid vattnet.

 

Även på båten bjöds det på snacks. Blandningen var inte något vi var vana vid, men kul och gott ändå. Det serverades färsk kokosnöt med en påse tomatchips till varje person. Och om man inte blev mätt på det kom det senare fram färsk kokoskött och galet het snacksmix. Båtturen gav oss möjlighet att sitta i lugn och ro och prata med kvinnorna från Kumudini som deltagit i vårt Atlasprojekt. Det var roligt då vi fick veta att en av lärarna numera jobbar som sfi-lärarna hos oss när eleverna på skolan ska lära sig nya ord på engelska. Turen gav oss möjligheten att prata lite lugnare och mer kvalitativt. Något vi saknat under vår resa. 

Efter båten fick vi "the grand tour" på Kumudini Welfare Trust av dess direktör, ett barnbarn till grundaren (som är som deras gud och guru). Vi fick titta på läkemedelstillverkning, jutetillverkning, yrkesskola inom industri, textilfabrik och textilhantverk. De säljer allt som går för att skapa arbetstillfällen och övrig vinst går direkt till sjukhuset. En imponerande samling verksamheter som de får ihop till en under paraplyet Kumudini. 

 


Från löst och ledigt med många skratt och öppna frågor gick det snabbt till den riktigt formella delen då vi tillbaka satte igårng med "Runda bordet" diskussionen. Vid detta tillfälle var vi 24-32 personer som deltog (Japp, det varierade...). Dr Faisel var ordförande för mötet och han gjorde det med bravur. Först skulle alla 24 personer presentera sig och det var en blandning av människor och yrkesgrupper från olika håll. Man skulle nästan kunna säga att blandningen var salig! 

Runda bordet var den avslutande diskussionen för att sammanfatta projektet som hållig igång i nästan 3 år. Det handlade om vad vi fått med oss tillbaka till Sverige och hur vi ser på implementering av detta men minst lika mycket om vad Kumudini tar med sig från oss och hur de tänker jobba framåt. 

Några konkreta exempel är engelska träningen som gör som på sfi, ny möblering i klassrummet. Vidare ska man börja med elevutvärdering och detta uppfattar vi som skrämmande och intressant för dem.  

Vi hade också en presentation av den svenska vuxenutbildningen och de grundläggande tankarna med denna. Vidare pratade vi också om de utmaningar som vi står inför när det gäller olika utbildningsformer, livslångt lärande och omställning på arbetsmarknaden. Våra vänner var väldigt intresserade av hur vi jobbade med omskolning och arbetet med omvärldsbevakning och kvalifikationer, framförallt inom yrkesutbildningarna. 

Allt avslutades med att pressen kom och fotade (igen!). Vi är riktiga kändisar i Bangladesh. 

 


Efter en sen lunch (vi hade ju fått massor med snacks innan...) var det dags för ett tårfyllt farväl. Detta var den jobbiga biten som vi alla varit lite oroliga för. Nya facebookvänner blev det och långa kramar. Både människorna, alla speciella möten och landet har en särskild plats i våra hjärtan. 


Kvällen bjöd på fin italiensk restaurang på 23:e våningen, gott och väldigt dyrt med Bangladeshmått. Det var lyxigt värre. 

 

Det var det sista från Atlasprojektet. Nu ska vi bara skriva slutrapport och njuta av vår sista dag i Bangladesh.  Tro inte bloggen är slut.... Ni vill väl veta vad vi shoppat också? ��

Tänka sig... dagen började före kl 07.00 även denna dag. Vi satte oss i bilen och for till ett rehabliteringscenter för personer med ryggmärgsskador och för dem med funktionsnedsättningar av olika slag. Vi fick träffa en fantastiskt spännande läkare och en dragningaev hela verksamheten. De visade bland annat en film som kommer till oss på mail som Gabriella och Cecilia kommer bjuda vård- och omsorgseleverna på. Den visar hur livet kan te sig för en ryggmärgsskadad i Bangladesh. På rehabiliteringscentret hade den en holistisk syn på personen. Från att man kommer in akut, via rehabilitering och utformande av hjälpmedel (som de tillverkar själva i sin verkstad).

   


När de är friskare flyttar de in i en "träningsby" där det är liknande boendemiljöer och standar som patienterna har hemma. Här bjuds även familjen in för att leva tillsammans med den skadade för att träna på deras nya liv ihop.  


 

På centret jobbade de även med yrkesutbildningar för de skadade så de skulle komma ut o arbetslivet igen. Vi fick titta på lektioner med elektronik och sömnad. För de som väljersömnadvar detca 60 % som anställdes inom textilindustrin. Ett mycket gott resultat tycker vi....  

Utöver rehab fanns också språk och talträning, individuellt och i grupp, utomhus-vårdcentral där man fick träffa samtliga kompetenser vid centret. Detta då patienten inte vet varför de har ont, men det kan läkarna tillsammans lista ut. Efter sedvanligfotografering och presentöverlämning sa vi tack för att vi fick komma och åkte vidare till dagens nästa besök som är den skola som Dhakas vänner Vuxenutbildningen sponsrar. 


Intressant här var att lärarna på skolan själva hade varit elever när de var små och alltså nu är förebilder för dessa barn. Det blev presentöverlämningsamt en dator till YIC som Dhakas vänner helt är sponsorer för. Vi fick ocksåmöjlighet att med Mustafas hjälp prata lite med barnen och frågade dem vad de har för drömyrke. De flesta ville bli läkare, men en flicka vill bli lärare och ett par ville bli ingenjörer. Ett avslutande samtal med utbildningsansvarig och hennes assistent ställde vi lite frågor om familjeplanering, och förutsättningarna för att få gå klart skolan innan man ingår äktenskap. Ett mycket givande besök. Några timmar kvar av dagen och vi passade på att shoppa lite fina sjalar och damerna i gänget fick minsann beställt varsin sari. Hua oss hur det skall ta sig ut i vintervädret. Vi har idag haft en ganska sval dag här i Dhaka, bara runt 27 grader.       

Tisdagen började grymt tidigt, väckarklockan stod på 05.30 och då skuttade hela gruppen upp till frukost. Vi hade en fin avskedskommitté och några kramar innan vi begav oss på en mycket lång och skumpig resa till ett barnhem, 7 mil från Kumudini. Resan tog endast 3 ½ timme att genomföra. Annette hade kex med som nödproviant då det inte var ett enda kaffestopp på vägen.  


     

När vi kom fram mötes vi av den katolska prästen som var värd och grundare för barnhemmet. Han utmanade våra föreställningar om hur en katolsk präst ska vara, vi tyckte mer han liknande en skön snubbe.

 

Barnhemmet hade 52 gatubarn som kom och gick lite grann. Några av de som numera jobbade på hemmet hade tidigare varit gatubarn som prästen tagit emot och sett växa upp. Barnen kommer från hemska förhållanden där det fanns prostitution, drogmissbruk och slavförhållanden. Detta var verkligen en fristad där man kunde gunga, springa och vara barn, precis som det ska vara!  

Vår italienska präst bjöd också på lunch, pasta med tonfisk och vi kan säga att han är den bästa italienska kocken inom 15 mils omkrets. Lätt! 

Selfies, kramar och hålla handen var det vi tog med oss från barnhemmet. En sån glädje och hopp som fanns där.  

Från barnhem till äldreboende var det en snabbresa. På detta boende bodde fem personer där det var en grundavgift för boendet som berodde på den boendes tidigare inkomst. När denna var betald var allt gratis. En av de boende hade bott på äldreboendet över ett år och hade betalat avgiften när han flyttade in på 200 kronor. Nu var allt gratis till domedagen.  

 

En ännu längre resa (skumpig och utan kaffepaus) till Dhaka avslutade dagen. Vi kom fram till det silvriga hotellet med fungerande ström och nätverk (woho) och en europeisk meny om man ville. Mustafa skickades ut på familjeäventyr och övriga tvingades att jobba. (Sofia var ju med... 

 

  

 

Kumudini vänder sig till enbart kvinnor både på sin grund och gymnasieskola och för sjuksöterskor och barnmorskor fick vi möjlighet att göra ett besök på en Mizapurcadet college. Detta var en skola som vände sig till elever från 14-18 år och där de manliga eleverna ansökte om en plats. De hade fantastiska 135 ansökningar per plats och urvalet var tufft. Killarna som gick där var best of the best kan man säga.   


     

 

När eleverna var klara med sin utbildning fick de graden löjtnant och hade möjlighet att gå vidare till universiteteteller ta anställning i armén. Skolan var "vanlig" grund och gymnasieskola men med specialinriktning inom armén. Eleverna får testa på att vara soldat och göra träning som soldat. Men skolarbetet är fortfarande det viktigaste. Alla som arbetade vid skolan var civilanställda utom två från armén som övervakade undervisningen och killarna.  Självklart var även detta ett internat där eleverna fick träffa sina släktingar först efter tre månader när de börjar skolan. Efter det är det med jämna mellanrum, men inte så ofta.  

Precis som på sfi hemma hos oss har man på kadettskolan studiehall där killarna pluggar under en lärares övervakning. Killarna hade möjlighet att repetera inför prov till läraren. Man kan säga att det var lite skillnad från vår verksamhet där det är skratt, prat och en och annan kaffe.... Här var det tuff diciplin. Redan när vi kom fick vi sträcka på oss lite extra och sitta raka i ryggen. Vi blev glatt mottagna med blommor av skolans administration. Efter rundturen där vi också fickmöjlighet att prata med killarna på skolan blev vi bjudna på effektiv och mycket tidsplanerad snacks. Här var det inte tala om att sitta och mysa och umgås, snabbt, effektivt och välplanerat. Precis som allt annat på skolan.  

 

Med raka ryggar och glada magar for vi vidare till en textilfabrik som Kumudini samarbetar med. Numera vet vi allt om HMsnästa kollektion och hur fotbolls vm i Ryssland ska ha sin loggo. Men vi kan inte mutas, inte ens med kaffe och choklad. Fast kanske.... om det är KALL möjlk till kaffet. �� 

Ägaren för textilfabriken, Mr Anis kommer vi få höra om längre fram i livet. Han aspirerar på att bli något av en Bengalisk filantrop och har anammat synsättet i sitt ledarskap på fabriken. Han jobbar med läs och skrivträning för de arbetare som är analfabeter och han anställer helst arbetare som har en gymnasieutbildning eller högre. Dessa arbetare går snabbt om de erfarna utan lägre utbildning i effektivitet och precision.

Mr Anis var en glad debattör av utbildning och Bangladesh framtid. När han inte diskuterade, visade oss sin fabrik bjöd han på en helt galen lunch han själv kallade för lätt. Om nu 15 olika rätter är att kalas lätt....  

        


 

Efter detta var vi trötta och for hem. Vila var det inte tal om då vi skulle dressa om till våra bästa och gå på kulturell afton. Oj vad kulturellt det blev. Vi var alla rörda till tårar över allt eleverna på de båda skolorna hade tränat in och det mottagande vi fick. Vi bjöds på sång, danser av både mer moderna och traditionella slag och på ett långt tal om den fantastiska grundaren av Kumudini (igen!) 

           

Efter de fantastiska uppträdandet av eleverna fick Sofia äran att gå upp på scenen och leverera ett tal (på engelska såklart) till en publik som fyllde en aula. Som tur var, hade Sofia skrivit några stolpar innan så hon överlevde.  Sofias tal rmedlade en känsla av glädje och tacksamhet av allt vi dittills fått uppleva och den gästvänlighet de visat oss.  

 

Efter detta var det dags för hela gruppen att gå upp på scenen och motta varsin plakett och fotas (igen!). Pressen var där och som resultat finns vi numera med i tv i ett morgonprogram och två dagstidningar. Det ni...  

 

Inte heller nu fick vi gå och lägga oss, nu var det dags för buffé med 25 gäster till vårt lilla gästhus med ett överflöd av mat och många nya ansikten dök upp. Alla gäster var prominenta, vi var rätt trötta. De fina fotoböckerna som Lena B gjorde blev en riktig succé. De vandrade runt bland gästerna hela kvällen. Vi å andra sidan fotograferades igen, och igen.  

Vid dagens slut, innan middagen hade vår servicekille bara tagit 710 bilder på oss under dagen. Så när vi kommer hem blir det bildvisning på APT.  

 

Äntligen är det pust och god natt från gästhus 7.  



Dagen började tidigt med en promenad utanför Kumudini hospital för att titta på när lunchens fisk skulle fångas. Arbetet utfördes förhand av 6 personer som drog nätet förhand genom vattnet. En spännande start på dagen.   

Efter fisket och frukost fick vi en lektion i grundaren Rai Bahadur Shaha och hans livsfilosofi. Alla som arbetar vid Kumudini hospital och utbildningsinstitutioner är mycket stolt över hans arbete och synsätt och vill föra det filatropiska arvet vidare. Efter den fina genomgång gick vi över till Bharateswari Homes vilket är en flickskola med internat för elever mellan årskurs 5 och 12. På skolan går 800 flickor. Vi fick träffa många härliga tjejer och vara med på flera spännande undervisningspass. En och annan selfie blev det också... 



  

  



Vi fick också tillfälle att närvara vid en lärarkofetens där vi fick gå igenom det vi sett och fick med oss några nya tekniker att testa hemma igen. 

Även ett möte med rektor och administration hann vi med på förmiddagen, innan det var dags att gå över till Nursing school. På nursing school fick vi vara med på ett praktiskt pass för framtida barnmorskor som lärde sig om APGAR skalan. De fick också möjlighet att testa på en teknik för att ventilera en nyfödd. 

Efter barnmorskorna fick vi delta på en lektion för sjuksköterskestudenter som handlade om nutrition och undernäring. När vi lämnade undervisningen gick vi igenom sjukhuset och stannade på BB för att prata med nyblivna mammor och träffa deras nya bebisar.     

Allt detta hann vi med redan före lunch! Men då var å andra sidan lunchen först kl 15.00. 

Efter lunch åkte vi på utflykt till Polisakademins träningsområde. Där såg vi disciplin och massor med nya poliser som genomgick träning. Nu ska vi äta middag och sova! Vi laddar redan för imorgon. 

   

Nu har vi landat i Bangladesh efter en lång resa. Skillnade från att gå in på Landvetters flygplats och komma ut i Dhaka är slående. Dr Faisel och Dr Podder mötte oss på flygplatsen och sedan följde en spännande men något skumpig resa till Mirzapur.        

När vi kom fram till Kumudini hospital fick vi ett storslaget välkomnande med blommor mm. Det var både personal från Kumudini hospital och studenter vid vårdskolan och elever från flickskolan. Självklart tog vi bilder... 

Vi har ett litet eget mysigt gästhus som vi har installerat oss i. Nu är vi redo för äventyr och massor med Vuxenutbildningen. 


Activity Plan for the Gothenburg, Sweden Team visit to Bangladesh

  

Sl. No.

DATE, TIME, ACTIVITY & TASKS

ORGANIZING RESPONSIBILITY

COMMENTS

1.

18 November 2017 Saturday in the afternoon: Gothenburg, Sweden Team arrival at Dhaka. Team travel to Kumudini Complex by road right after arrival.


Night halt at Kumudini Complex Guesthouse.

Receive at the Dhaka airport by Dr. Dulal Podder and Dr. A. J. Faisel

 

2.

19 November 2017 Sunday 9:00 AM: Introductory meeting at the Kumudini Hospital Conference Room to describe in detail the different activities of the visit.

Dr. Dulal Podder and Kumudini Team

 

3.

19 November 2017 Sunday 11:00 AM: Observing Teaching Sessions Conducted by the Teachers of Bharateswari Homes:

  • Ms Abeda Sultana
  • Ms Anamika Shaha
  • Ms Soma Saha

Feedback given by Gothenburg Team

Time-11:00 am-12:00 pm

Duration-1 hour

Bharateswari Home’s Teacher

Gothenburg Team members would be divided into two groups and observe the class teaching session parallel Feedback then would be given combinedly.



4.

19 November 2017 Sunday 12:30 PM: Lunch

Kumudini Team

The Gothenburg Team will have lunch at the Guesthouse.

5.

19 November 2017 Sunday 2:30 PM: Observe the Nursing teaching classes particularly the demonstration sessions. After observing the sessions, the visiting Teachers would take some demonstration classes.

 

Kumudini Nursing School and College

 






Sl. No.

DATE, TIME, ACTIVITY & TASKS

ORGANIZING RESPONSIBILITY

COMMENTS

6.

19 November 2017 Sunday 5:30 PM: Sharing of day’s experience by the Gothenburg Team over Dinner. End of day’s activities.

Kumudini Team

Gothenburg Team

 

7.

20 November 2017 Monday 9:30 AM: The Visiting Team goes to Mirzapur Cadet College and observe how the Bangladeshi teachers using their teaching skills, teaching session planning etc.

Dr. Dulal Podder



 

8.

20 November 2017 Monday 12:30 PM: Lunch in the workers Canteen of a Garment factory.

Kumudini Team

 

9.

20 November 2017 Monday 2:30 PM: Attend the health service delivery and counseling session at the Garment factory.

Dr. Dulal Podder

 

10.

20 November 2017 Monday 5:30 PM:  Return to Kumudini Complex. Attend a cultural function and then have Dinner

Kumudini Team

 

11.

21 November 2017 Tuesday starting at 6:30 AM till 5:00 PM: Taken to a government-managed old age Home in Dhaka and another a privately managed old age home to give an exposure of how old age persons are managed away from their individual families.

Dr. A. J. Faisel

The Gothenburg Team will start from Kumudini Guesthouse at 06:30 AM.


Night halt at Dhaka till the departure of the Gothenburg Team

12.

22 November 2017 Wednesday 9:30 AM: Visit Center for Rehabilitation of the Paralyzed (CRP), Savar and then Dhaka College.

Kumudini Team

Dhaka College is one of the best government colleges in the country.




Sl. No.

DATE, TIME, ACTIVITY & TASKS

ORGANIZING RESPONSIBILITY

COMMENTS

13.

22 November 2017 Wednesday afternoon: Free time and undertake other activities planned by Gothenburg Team.

Gothenburg Team

Gothenburg Team will go to CWFD and have lunch at CWFD then visit their school. From CWFD Gothenburg Team will have their own transport.



14.

23 November 2017 Thursday 9:30 AM:  Go to Narayanganj, enjoy a river cruise; visit Kumudini Handcraft Center and then attend a round table meeting convened at Kumudini HQ in Narayanganj where government policy makers from education, Health, nutrition etc. along with Kumudini school/college and nursing teachers would attend.

Kumudini Team


Round table meeting to be facilitated by Dr. A. J. Faisel

 

15.

23 November 2017 Thursday 4:30 PM: Closing session/debriefing by the Gothenburg Team at Kumudini HQ, Narayanganj.

Kumudini Team

 

16.

24 November 2017 Friday: Free day

Gothenburg Team

 

17.

25 November 2017 Saturday: Gothenburg Team departs Dhaka

 

Gothenburg Team

 





Fredagsförmiddag.


Under fredagen gör vi inga studiebesök utanför vår verksamhet. Våra gäster får däremot träffa elever från vård- och omsorgsprogrammet samt besöka SFI.

Dagen börjar med att vi tjuvstartar julmyset med att vi bjuder våra gäster glögg och pepparkakor. Sockergalna som de är så slukade de i sig glöggen och tyckte att det var väldigt gott!


Vi går vidare till huvudbyggnaden och till vård- och omsorg ”lokalerna” där två elever från första terminen och en elev från tredje terminen väntar på oss. Vi sätter oss runt ett bord och Gabriella börjar med att visa eleverna bilder från Kumudini och ber Dr. Poddar att beskriva i stort hur Kumudini är uppbyggt.


Dr. Poddar visar upp Bharawatsi homes, kumudini medical collage och Kumudini nursing school. Han visar även och förklarar att eleverna och de flesta medarbetare bor i Kumudinis anläggningar i hostels och lägenheter. Han berättar även att Kumudini Welfare Trust är mer än 70 år gammalt och berättar lite om grundaren R. P Shaha, en man som kom från en väldigt fattig familj men som senare blev landets rikaste man. Han donerade senare all sin förmöägenhet åt Kumudini Welfare Trust.

 


Efter presentationen får alla tillfälle att fråga varandra. Eleverna ville veta hur många och vilka typer av studenter Kumudinis olika utbildningar hade. Dr. Poddar berättar att alla som går i skolan är flickor men att det finns båda manliga och kvinnliga lärare, även om majoriteten är kvinnor. Anledningen till varför målgruppen är kvinnor förklarar Dr. Poddar med att man fortfarande följer grundarens vision i att alla kvinnor måste må möjlighet att utbilda sig och arbeta så att de blir självständiga individer som kan klara sig själva i livet. En vision, som enligt Dr. Poddar, var unikt i den perioden Kumudini nursing school grundades.

 


Eleverna är nyfikna på varför studenterna i Kumudini hade olika färger på sina kläder/uniform. Poddar berättar att det beror på vilken stadie de går och vilken utbildning de går. Tanken är att alla ska ha på sig samma kläder så att klasskillnaderna suddas ut. Annars kan barn jämföra sina kläder med varandra och det menade Poddar tar bort fokus från själva undervisningen.


Samtalet flöt på från allt som rörde det mer praktiska (böcker, finansiering, skolmat, undervisningartimmar) till allt mer pedagogiska frågor. För att få ut så mycket som möjligt av skoltiden berättade Poddar att eleverna i Kumudini inte får ta med sig böckerna hem utan de låser in dem i skolan. Detta gör de under förutsättningen att de gör sina läxor i skolan, under bevakning av tjänstgörande personal. På så sätt kan eleverna, som inte får hjälp av föräldrarna, hjälp med sina läxor av den tillgängliga personalen.


Eftersom Kumudinis elever går i samma institution från årskurs 5 menar han gör att man sparar mycket tid på att eleverna ska vänja sig vid inlärningssituationen i den aktuella skolan. Han menar att skolan tjänar på så sätt på att investera i sina elever samt att elever som byter skolor ofta så som man gör oftare i Sverige medför att eleven måste börja om på nytt varje gång hen byter stadie/skola.


Kumudini teamet frågade våra elever vad de tyckte om kursmaterialen de hade tillgång till. En av våra elever, som går första terminen, menade att allt inte står i böckerna, utan man får söka information på andra håll också. Exempelvis genom att söka på internet eller genom att fråga läraren, studiekamraten eller handledaren på praktikplatsen. Eleverna förklarade att anledningen till varför allt man behöver veta inte finns med i teoriböckerna är att man i många situationen ska utgå från den enskilda brukaren och situationen.


Eleven skulle börja sin praktik de nästkommande veckorna och berättade hur han skulle förbereda sig inför den. Han hade fått en hemtenta på ergonomi som han ansåg var väldigt bra att kunna innan han går ut på sin praktik så att han blir medveten om hur han ska utföra tunga lyft och hur han ska ta hand om brukarna på bästa möjliga sätt.

Dr. Poddar undrar om eleven kommer att läsa teori under tiden han gör sin praktik och eleven menade att han kommer att observera och studera på sin praktikplats samt anteckna mycket. Och att det oftast finns en examinationsuppgift efter avslutad praktik.


Alla parter tror vi upplevde samtalet som intressant och nyttigt och vi var tvungna att avbryta pga. nästa punkt på dagens program.


Efter samtalet med vård-eleverna var det dags för veckans sista studiebesök. Den skulle ske i SFI-verksamheten. Vår kollega Gunilla tog emot oss och visade oss runt i de lokaler där verksamheten håller till. Dr. Poddar var väldigt intresserad av att veta vilka får rätten att läsa SFI samt hur man ansöker. Anne-Marie som har hand om alla inskrivningar berättade om processen för inskrivningen. Alla medborgare som är folkbokförda i Härryda kommun och som har svenskt personnummer samt saknar kunskaper i det svenska språket hade rätten att studera SFI hos oss. Personen får söka till oss och komma på ett inskrivningssamtal.

     


Gunilla visar oss de olika aktiviteterna, vi får bland annat besöka en klass där läraren Sara undervisar elever i svenska för invandrare på engelska. En kurs för de elever som behärskar engelska. Vi får besöka studiehallen där lärarassistenten Jens hjälper några elever med sina studier. Kollegorna från Kumudini är mycket intresserade av att höra varifrån alla våra elever kommer och vill gärna höra historian bakom hur och varför de flyttade till Sverige.

I salen bredvid pågår en föreläsning om ”viktiga Vuxna”. Där SFI-studenterna i jämna mellanrum får en föreläsning om exempelvis hur föräldrarna ska hantera sina barns interaktion i sociala medier och hur de ska förhålla sig till lagar och regler kring barnuppfostran.

     


Här börjar vi smått prata om huruvida föräldrasamtal existerar i den svenska, respektive Bangladeshisk skolan och hur det fungerar. Vi kommer fram till att samtalet förmodligen ser annorlunda ut i den bangladeshiska skolan då läraren och föräldern endast pratar om barnets betyg.


Vi tackar Gunilla så mycket för sitt engagemang och vi åker till Råda Säteri för veckans sista lunch tillsammans med våra kollegor. Här kommer lite bilder från härliga Råda Säteri.


   

Skapa flashcards