På eftermiddagen hade vi en gemensam workshop med våra kollegor och representanterna från Kumudini. Vi började workshopen med att Mr. Gosh och Mrs. Suchada presenterade det bangladeshiska skolsystemet och gick sedan vidarfe till att prata om hur systemet i Bharateswari Homes, skolan där båda två lärarna arbetar. Båda Mr Gosh och Mrs Suchada undervisar i engelska.

Bharateswari Homes är en internatskola som hyser 1200 flickor från årskurs 5 till årskurs 12. Den svenska motsvarigheten skulle vara från årskurs 6 upp till och med sista årskursen på gymnasienivå. Målgruppen är så som i alla Kumudinis andra utbildningar just flickor. I Bharateswari Homes bor flickorna under veckorna och går i skolan i internatets lokaler. Lärarna visade upp schemat för en typisk skoldag för en elev i denna skolan med aktiviteter som börjar redan klockan 5 på morgonen och håller på fram till klockan 19 på eftermiddagen. Under en dag ska alla elever börja med gymnastikövningar, städa sina rum, tvätta sig, äta, ha fem lektioner samt göra sina läxor på kvällstid. Det är ett fullspäckat schema med ganska lite frihet, men det är precis i enlighet med skolans policy och image om att vara en av de mest disciplinära skolorna i Bangladesh.

Nedan ser du hur schemat för en dag ser ut.

På skolans hemsida går det att läsa om de som är uppsatta för alla elever att uppnå efter sin tid på Bharateswari Homes. Det återger lärarna också gladligen.

• Bringing up the girls so that they are honest and have good character.

• Giving the girls a strong sense of responsibility and morality.

• Bringing up the girls to become ideal citizens.

• Creating a peaceful society by promoting mutual tolerance and self-sacrifice.

• Helping the girls to become respectable and efficient housewives.

• Inspire the girls to value cleanliness, self-reliance and to provide voluntary service to the society and the people.

Det finns alltså ett tydligt budskap som båda ledningen och lärarna skickar ut till sina elever. Läraren har en stor auktoritet och det ställs höga krav på eleverna. Lärarna går också igenom hur lektionsupplägget kan se ut i skolan. Lektionen som är alltid 50 minuter lång kan innehålla inslag av teoretiska genomgångar, grupparbeten, laborationer, datorövningar osv. De visar upp bilder från olika aktiviteter som pågår årligen i skolan, allt från tester, laborationer till festligheter och dans.

Efter genomgången har vi en frågestund och Dr. Poddar tar till ordet och förtydligar än en gång att skolan i Bangladesh genomsyrs av en hård disciplin som han menade inte nödvändigtvis alltid är bra och att lärarna och rektorerna är mindre fria i att ta beslut som skulle påverka undervisningen, jämfört med hur han föreställde sig skolsystemet var i Sverige. Han menade att staten håller skolorna med järnhand. Han påpekar också att eftersom skolplikten gäller endast för barnen i årskurs 1-5 så blir det svårt att jämföra skolsystemen i våra länder.

Efter en kort fikapaus är det dags för Miss Rima och Mrs Shefali att presentera den andra delen av Kumudini, nämligen vårdutbildningarna. Efter en lång genomgång av alla utbildningar som Kumudini erbjuder, allt från någon form av ”semi-barnmorska”, en utbildning som utbildar kvinnor i att hjälpa till vid förlossning, en utbildning vars syfte är att öka säkerheten kring barnafödande som sker hemma, som är väldigt vanligt på landsbygden, till utbildningar på avancerad nivå så som sjuksköterskeutbildning.

Efter båda presentationerna delade vi upp lärarlagen i två delar. En grupp som skulle jobba med två huvudteman:

• Utvärdering av utbildningens teoretiska och praktiska del. -Kumudini Nursing School har fördelen att kunna erbjuda praktikplatser åt sina elever på plats. Medan den svenska motsvarigheten samarbetar istället med externa verksamheter. Därför är det intressant att ta reda på hur lärarna samverkar med handledarna på elevernas praktikplatser för att utveckla och utvärderas elevernas kunnande och färdigheter.

• Könsperspektiv på utbildningen - Kumudini Nursing School har endast kvinnor som målgrupp medan den svenska motsvarigheten erbjuder utbildning för alla. Därför fann vi det intressant att ta reda på hur lärare förhåller sig till målgruppen beroende på dess kön utifrån ett pedagogiskt och ett sociologiskt perspektiv. Här skulle lärarna även diskutera om de använder olika pedagogiska metoder när de undervisar flickor och pojkar.

Och de andra gruppen fick arbeta med två andra teman:

• Bedömning av elevernas kunnande. - Under vår planeringsresa konstaterade vi att det finns kulturella och historiska skillnader i hur bedömning av elevernas kunskaper ser ut i en svensk skola respektive en bangladeshisk skola. Arbetslagen skulle därför diskutera bedömning ur ett historiskt och ett modernt perspektiv. Lärarna skulle även diskutera vilka metoder de använder när de bedömer elevernas kunskaper, vilka examinationsformer det finns, vilka elevunderlag räknades och utbyta idéer och tankar med varandra.

• Användandet av IKT i undervisningen - Det sista temat som skulle behandlas är användandet av digitala verktyg i undervisningen. Här skulle lärarna dela med sig av sina erfarenheter av att använda sig av digitala verktyg i undervisningen och diskutera nackdelar och fördelar samt hur sin undervisning påverkas av digitaliseringen. Anledningen till de valda teman är de utvecklingsbehov vi kunde identifiera under vår planeringsresa förra året samt vårt fortsatta arbete med projektbeskrivningen under året som har gått.

Efter en intensiv dag fick våra gäster åka till en föredetta kollega till oss Lena, som är medlem i Dhakas vänner. Hon hade bjudit våra gäster på en middag med typiska svenska delikatesser. Tack Lena!

Fler bilder från kvällen.

Tisdagförmiddag.

Ett av de målen med vårt Atlas-projekt är att vi och Kumudini ska förbättra vår samverkan med de externa verksamheterna som vi samarbetar med kring våra elevers lärande. Under vårt besök i Kumudini förra året konstaterade båda vi och Kumudini att vi jobbar olika med hur denna samverkan ser ut, mestadels för att vi använder oss av externa samarbetspartners, medan Kumudini erhåller sina elever praktikplatser internt. Men en ytterligare viktig skillnad är att vi i vår vård- och omsorgsutbildningen har en varierande och mångsidig definition av omsorgsbegreppet, beroende på målgruppen som omsorgen ska innefatta.

Vår utbildning erbjuder studenterna möjlighet till att göra sin praktik inom olika inriktningar inom vård och omsorg. Äldrevård, funktionshinder, psykiatri och inom sjukvården. Den Bangladeshiska motsvarigheten saknar de tre första inriktningarna. Därför kommer vi under veckan att besöka olika boenden och dagliga verksamheter där våra elever gör sin praktik.

Först ut är därför två äldreboenden i Mölnlycke, nämligen Ekdalagården och Hönekullegården. När vi kom till Ekdalagården togs vi emot av boendechefen och en sjuksköterska som började med att presentera sin organisation och vad som vi förväntades se under besöket. Sedan fortsatte presentationerna i samband med att de visade oss runt i lokalerna.

Här sitter vi i början av vårt besök och lyssnar på när representanterna från Ekdalagården presenterar sin verksamhet. Vi fick möjlighet att ställa frågor och de beskrev boendet olika funktioner och avdelningar. Boendet hyser 66 "långtids"boenden där de äldre får bo permanent i egna lägenheter och ett tiotals "korttids"boenden där de äldre bor i periodvis när deras partners exempelvis behöver avlasning. Alla rum och lägenheter är möblerade och inredda enligt brukarens önkemål. Det tyckte våra gäster är fantastiskt.

Vi fick även besöka två stora gemensamma rum där en daglig verksamhet pågår. Det ena rummet hyste 10 platser och det andra 8. Här kan de äldre få komma under dagarna och umgås med andra personer även om de har egna boenden utanför Ekdalagården. Vi fick hälsa på några av de äldre som redan var på plats och fikade runt ett bord. De tyckte att det var roligt att få besök av ett gäng från Bangladesh.

Alla rum var rustade med elektriska taklyftar som är avsedda att använda för att lyfta brukarna från sängen till stolen och vice versa. Taklyften är monterade på en skena som sitter i taket och som är väldigt smidig att flytta på. För att kunna använda lyften behövs en sele som undersköterkan ska lägga under brukaren och på så sätt kunna sätta fast selen i taklyften medan brukaren sitter någorlunda bekvämt. Verksamhetschefen förklarade att det finns flera storlekar på skynkorna beroende på brukaren.

Här demonstrerar verksamhetschefen hur det går till när en brukar ska lyftas från sängen till en stol. "Stuntkvinnan" är en föredetta elev till oss. Våra gäster tyckte att det var en otroligt smart sak och var väldigt intresserade av att följa hur hela processen gick till.

De uppskattade även att detta betydde att undersköterkan inte behöver göra tunga lyft i sitt arbete. De berättade att Kumudini sjukhuset hade nyligen fått höj- och sänkbara sängar vilket de uppskattade mycket.

Här visar verksamhetschefen en liten sensor som sitter i golvet på alla rum som detekterar rörelse. Syftet med sensorn är att upptäcka om en brukare har farit illa eller ramlat på golvet. När sådant händer så skickas en signal till telefon som undersköterskan har på sig och som visar i viket rum faran kunde uppstått. De berättar även att alla brukare bär på en klocka med en larmknapp på som de kan trycka på när de behöver hjälp.

Vi får sedan komma in till en av de äldres lägenheter. Här provsitter Dr. Poddar en fåtölj med höj- och sänkbart ryggstöd.

Besöket tar lite längre tid än vad vi hade räknat med, mest för att våra gästerna var väldigt nyfikna och frågvisa, så vi var tvungna att skynda oss vidare till nästa boende. Innan det tackar Dr. Poddar verksamhetschefen för att hon hade tagit sig tid att visa oss runt i lokalerna och överlämnar en gåva från Kumudini Handicraft.

Vi går ut i kylan igen och fortsätter till vårt nästa besök, till Hönekullagården. Här tar verksamhetschefe emot oss och bjuder på kaffe. Under tiden berättar hon om verksamheten och samtalet styrs över så småningom så som så många gånger innan till ekonomin. Våra gäster är väldigt intresserade av att veta hur äldreomsorgen finansieras och hur mycket en boendeplats kostar samt vem som står för kostnaderna. Det är förvisso väldigt intressant att ta reda på vilka prioriteringar det finns i kommunen samt varför skattenivåerna är så höga i Sverige.

Samtalet och diskussionerna blir väldigt intressanta och därför får vi lite mindre tid än väntat i själva rundvisningen. Verksamhetschefen passar därför på att visa oss sådant som vi inte fick vara med och se på Ekdalagården. Hönekullegården har exempelvis en rehabiliteringsavdelning där ett "gym" och en varmbassäng finns.

I gymmet, finns flera träningsredskap där brukarna kan öva rörelse och styrka med. Här testar Mustafa ett av redskapen för att träna brukarna och patienterna i att gå.

I varmbassängsområdet får vi reda på att vattnet på 34 grader och virvlarna i vattnet som verksamhetschefen sätter igång hjälper patienter med svårigheter att röra sig att få en snabbare rehabilitering. I vattnet väger ma mindre och kan därför röra sig friare. Hon berättar attd et finns flera solskenshistorier med patienter vars rehabiliteringsprocess har påskyndats tack vare varmbassängen. Det var väldigt kul att höra.

Även här avslutar vi besöket med att dr. Poddar visar sin tacksamhet genom att överlämna en gåva. Den uppskattade mycket.

Vi går tillbaka till skolan och äter lunch och laddar inför workshopen på eftermiddagen tillsammans med alla våra kollegor.