Onsdagenseftermiddag.

Ett av de utvecklingsbehov som Kumudini har är att börja jobba aktivt med att utveckla sitt arbete för att alla elever ska ha samma förutsättnigar att nå sina mål. Elever i behov av extra stöd behöver få det stöd de behöver för att kunna lyckas med sina studier.

På programmet hade vi därför ägnat en eftermiddag för att vi tillsammans ska diskutera hur vi arbetar med specialpedagogiken på våra skolor. På onsdagseftermiddag träffade vi och våra gäster vår specialpedagog Annette som ställde upp på att berätta om hur vi jobbar med specialpedagogi i skolan. Annette berättade om hur vi lärare generellt samarbetade med henne kring våra elevers lärande samt hur hon arbetade med de enskilda eleverna.

Annette träffar varje elev i 30-45 minuter i veckan där hon tillsammans med eleven ska lägga upp studierna för veckan så att denne dels ska strukturera upp sitt arbete, dels förstå uppgifterna hen får i de olika kurserna bättre. Ibland jobbar Annette och eleverna med själva studietekniken, som Annette brukar ha en kurs i, men de kan även jobba med rena ämnesmässiga uppgifter. När det handlar om ämnesinnehåll som elever inte förstår, beroende exempelvis på att texten i läroböckerna är för svår, så hittar Annette alternativa läromedel och texter som kan underlätta.

Annette nämner också att nästan alla lärare på skolan erbjuder även extra handledning i sina ämnen för att elever som behöver extra stöd ska kunna gå på dessa för att få mer hjälp med att förstå innehållet.

Mr. Gosh berättar att specialpedagogiken har uppmärksammats på senare år och att det numera finns en slogan i Bangladesh som heter ”No Children should be deprived of education”. Mr Gosh och de andra lärarna från Kumudini menar att det redan nu finns –om än begränsade – möjligheter för elever som behöver extra stöd att få det.

Det som är intressant dock är att lärarna från Kumudini nämner nästan endast gruppen elever med fysiska skador, när de talar om elever med behov av extra stöd. De pratar om att elever med synskada eller hörselskada får hjälp av assistenter i samband med provskrivning exempelvis, där eleven berättar och assisstenten skriver ner svaren. Detta sker just nu dock bara i storstäder. Mr Gosh berättar även att de i Bharateswari Homes inte har så stora problem med elever som är i behov av extra stöd eftersom de bara tar in elever som är ”physically fit” i sina hårda antagningstester.

Därför var det troligtvis nyttigt att höra vad det är vi arbetar med inom ramen för specialpedagogik, dvs elever med läs- och skrivsvårigheter, koncentrationssvårigheter, dyskalkyli med mera och inte bara elever med fysiska hinder.

Efter en stunds tänkande berättar Mrs Suchatra att det faktiskt redan finns åtgärder för elever som är lite ”långsammare” än sina kamrater i samband med provskrivning. Eleven får nämligen 10 minuter extra per prov i grundskolan och gymnasieskolan och 30 minuter extra på högskolan. De upplever det som att staten har börjat uppmärksamma behovet av att alla lärare bör ha redskap för att kunna erbjuda elever i behov av extra stöd den hjälp de behöver, men att det är resurskrävande och därför kommer det att dröja några år innan specialpedagogiken slår igenom i den bangladeshiska skolan.

Annette passar även på att visa flera olika websiter och program som är utvecklade för att underlätta för elever med lässvårigheter. Hon visar flera inläsningstjänster där vi som skola kan alltså få textböcker och läromedel inlästa för att elever som har lässvårigheter kan lyssna på texten samtidigt som hen läser i boken. Hon visar inspelningsprogram där eleven exempelvis kan spela in och redovisa en uppgift muntligt istället för skriftligt. Hon berättar och visar även att det finns flera strömmande videon med pedagogiskt innehåll som läraren kan använda i sin undervisning som stöd.

Efter ett mycket givande seminarium får båda vi och våra gäster mycket att tänka på och många nya verktyg inför ett fortsatt arbete med att erbjuda alla elever oavsett förutsättningar så bra möjlighet att kunna uppnå sina mål som möjligt.  Vi tackar Annette för hennes tid och engagemang och åker avslutar dagen med lite shoppingtur och middag tillsammans. Här är fler bilder från dagen.

Onsdagsförmiddag

På onsdagsförmiddag var det dags för nästa studiebesök i de verksamheter som vi har samarbete med kring våra elevers praktik. Under tisdagens besök fick våra gäster se hur äldreomsorgen fungerar i Mölnlycke samt vad det är som förväntas av våra elever att göra när de genomför sin praktik på ett äldreboende. Den här gången var dags att visa hur omsorg och vård av personer med olika typer av funktionshinder ser ut. Under förmiddagen gör vi studiebesök. Först är Älmhult gruppboende i Hindås.
 

Gruppbostaden består av ett fristående hus med sex lägenheter och trädgård samt en gemensam uteplats. Hyresgäster i Älmhult har intellektuella och fysiska funktionshinder. I gruppbostaden finns gemensamt vardagsrum och kök där alla måltider lagas och där hyresgästerna deltar efter egna förutsättningar. Dessutom finns det ett vardagsrum för samvaro och gemensamma aktiviteter. Vi visas runt i upplevelserummet där hyresgästerna bland annat har tillgång till en massagestol/bädd och ett så kallat ro-rum där hyresgästerna kan vara när de behöver vila.

Här provar Miss Rina massagestolen. Hon tyckte att det var roligt.

Efter besöket på Älmhult är det dags att bege oss till en daglig verksamhet. Vi åker tillbaka till Mölnlycke och besöker först Solstens dagliga verksamhet. Solstens dagliga verksamhet riktar sig till personer med stora fysiska och kognitiva funktionsnedsättningar. En motsvarighet till daglig verksamhet saknas i Bangladesh och därför var det passande att visa vilka aktiviteter som funktionshindrade kan sysselsätta sig med.

Eftersom deltagarna här oftast har stora fysiska funktionshinder är arbetsuppgifterna som deltagarna får utföra av enkel karaktär. Deltagarna sysselsätter sig exempelvis med enklare hantverk, så som att använda tryckplattor för att trycka mönster på tyg.

Till Solsten kan deltagarna också komma för att få positiva upplevelser i en trygg miljö. De får träna sina sinnen och arbetar mycket med syn, hörsel, lukt, smak och känsel. För det ändamålet finns det flera hjälpmedel som personliftar, tippbräda, höj och sänkbara sängar, gånghjälpmedel, ståskal. De har också sångstunder, dansstunder och en vattensäng där deltagarna kan lägga sig i för att vila.

Besöket avslutas som vanligt med att Dr. Poddar tackar för gästvänligheten genom att överlämna en gåva och vi tar lunchpaus.

Efter lunchen gör vi dagens sista studiebesök. Den här gången går vi till Solhems dagliga verksamhet.

Solhem är en daglig verksamhet för personer som har rätt till daglig verksamhet enligt LSS, Lagen om stöd och service till vissa funktionshindrade. Syftet med lagen är att:

LSS är en rättighetslag som ska garantera personer med omfattande och varaktiga funktionshinder goda levnadsvillkor, att de får den hjälp de behöver i det dagliga livet och att de kan påverka vilket stöd och vilken service de får. Målet är att den enskilde får möjlighet att leva som andra.

Källa: Socialstyrelsen.

En daglig verksamhet som Solhem är därför en plats där funktionshindrade som omfattas av lagen kan vara i och utföra arbetsuppgifter i den mån deltagaren kan. Deltagarna känner sig delaktiga och får en känsla för belöningssystemet som arbetstagare normalt brukar få efter att se resultatet av utfört arbete.

Här kan deltagarna syssla med olika arbetsuppgifter. De turas om att arbeta i köket där de lagar mat åt varandra. De kan arbeta i IT-hörnan där deltagarna lär sig att trycker broschyrer, redigera bilder osv. De kan arbeta med textilier, där produkterna senare säljs i en butik i Mölnlycke centrum. Dessutom arbetar några av deltagarna med källsortering. Solhem har samarbete med sopstationen Bråta dit deltagarna kan åka och hämta återvinningsmaterial som de tvättar, lagar och göra i ordning och senare säljer. Det är väldigt uppskattat och värdefullt arbete.

Arbetsuppgifterna som deltgarna får syssla med på dagliga verksamheter har som nämnt ovan enkel karaktär, men svårighetsgraden beror naturligtvis också av den utförande personen. Därför utgår man mycket från den enskilda deltagarens förutsättningar. Efter en period, lär sig flera deltagare att bli självgående och kan utföra arbetsuppgifter utan att först få instruktioner, medan andra behöver mer tid på sig.

 fter att ha besökt äldreboenden och ställt kraven där i kontrast till kraven på dagliga verksamheter och boenden för funktionshindrade får vi en nyansering av vård- och omsorg begreppet. En nyansering som framförallt Kumudini saknar i sin utbildning och som är en av de utvecklingsbehov som de har. Det var nyttigt för våra gäster och för oss att vara med och förstå vad det är som förväntas av våra studerande att kunna och göra beroende på målgruppen på sina praktikplatser så att vi kan förbereda dem bättre i den teoretiska delen av utbildningen.

Vi avslutar studiebesöket med en fika och senare åker vi tillbaka till Vuxenutbildningen då vi ska träffa vår specialpedagog Annette för ett seminarium på eftermiddagen.