Tisdagförmiddag.

Ett av de målen med vårt Atlas-projekt är att vi och Kumudini ska förbättra vår samverkan med de externa verksamheterna som vi samarbetar med kring våra elevers lärande. Under vårt besök i Kumudini förra året konstaterade båda vi och Kumudini att vi jobbar olika med hur denna samverkan ser ut, mestadels för att vi använder oss av externa samarbetspartners, medan Kumudini erhåller sina elever praktikplatser internt. Men en ytterligare viktig skillnad är att vi i vår vård- och omsorgsutbildningen har en varierande och mångsidig definition av omsorgsbegreppet, beroende på målgruppen som omsorgen ska innefatta.

Vår utbildning erbjuder studenterna möjlighet till att göra sin praktik inom olika inriktningar inom vård och omsorg. Äldrevård, funktionshinder, psykiatri och inom sjukvården. Den Bangladeshiska motsvarigheten saknar de tre första inriktningarna. Därför kommer vi under veckan att besöka olika boenden och dagliga verksamheter där våra elever gör sin praktik.

Först ut är därför två äldreboenden i Mölnlycke, nämligen Ekdalagården och Hönekullegården. När vi kom till Ekdalagården togs vi emot av boendechefen och en sjuksköterska som började med att presentera sin organisation och vad som vi förväntades se under besöket. Sedan fortsatte presentationerna i samband med att de visade oss runt i lokalerna.

Här sitter vi i början av vårt besök och lyssnar på när representanterna från Ekdalagården presenterar sin verksamhet. Vi fick möjlighet att ställa frågor och de beskrev boendet olika funktioner och avdelningar. Boendet hyser 66 "långtids"boenden där de äldre får bo permanent i egna lägenheter och ett tiotals "korttids"boenden där de äldre bor i periodvis när deras partners exempelvis behöver avlasning. Alla rum och lägenheter är möblerade och inredda enligt brukarens önkemål. Det tyckte våra gäster är fantastiskt.

Vi fick även besöka två stora gemensamma rum där en daglig verksamhet pågår. Det ena rummet hyste 10 platser och det andra 8. Här kan de äldre få komma under dagarna och umgås med andra personer även om de har egna boenden utanför Ekdalagården. Vi fick hälsa på några av de äldre som redan var på plats och fikade runt ett bord. De tyckte att det var roligt att få besök av ett gäng från Bangladesh.

Alla rum var rustade med elektriska taklyftar som är avsedda att använda för att lyfta brukarna från sängen till stolen och vice versa. Taklyften är monterade på en skena som sitter i taket och som är väldigt smidig att flytta på. För att kunna använda lyften behövs en sele som undersköterkan ska lägga under brukaren och på så sätt kunna sätta fast selen i taklyften medan brukaren sitter någorlunda bekvämt. Verksamhetschefen förklarade att det finns flera storlekar på skynkorna beroende på brukaren.

Här demonstrerar verksamhetschefen hur det går till när en brukar ska lyftas från sängen till en stol. "Stuntkvinnan" är en föredetta elev till oss. Våra gäster tyckte att det var en otroligt smart sak och var väldigt intresserade av att följa hur hela processen gick till.

De uppskattade även att detta betydde att undersköterkan inte behöver göra tunga lyft i sitt arbete. De berättade att Kumudini sjukhuset hade nyligen fått höj- och sänkbara sängar vilket de uppskattade mycket.

Här visar verksamhetschefen en liten sensor som sitter i golvet på alla rum som detekterar rörelse. Syftet med sensorn är att upptäcka om en brukare har farit illa eller ramlat på golvet. När sådant händer så skickas en signal till telefon som undersköterskan har på sig och som visar i viket rum faran kunde uppstått. De berättar även att alla brukare bär på en klocka med en larmknapp på som de kan trycka på när de behöver hjälp.

Vi får sedan komma in till en av de äldres lägenheter. Här provsitter Dr. Poddar en fåtölj med höj- och sänkbart ryggstöd.

Besöket tar lite längre tid än vad vi hade räknat med, mest för att våra gästerna var väldigt nyfikna och frågvisa, så vi var tvungna att skynda oss vidare till nästa boende. Innan det tackar Dr. Poddar verksamhetschefen för att hon hade tagit sig tid att visa oss runt i lokalerna och överlämnar en gåva från Kumudini Handicraft.

Vi går ut i kylan igen och fortsätter till vårt nästa besök, till Hönekullagården. Här tar verksamhetschefe emot oss och bjuder på kaffe. Under tiden berättar hon om verksamheten och samtalet styrs över så småningom så som så många gånger innan till ekonomin. Våra gäster är väldigt intresserade av att veta hur äldreomsorgen finansieras och hur mycket en boendeplats kostar samt vem som står för kostnaderna. Det är förvisso väldigt intressant att ta reda på vilka prioriteringar det finns i kommunen samt varför skattenivåerna är så höga i Sverige.

Samtalet och diskussionerna blir väldigt intressanta och därför får vi lite mindre tid än väntat i själva rundvisningen. Verksamhetschefen passar därför på att visa oss sådant som vi inte fick vara med och se på Ekdalagården. Hönekullegården har exempelvis en rehabiliteringsavdelning där ett "gym" och en varmbassäng finns.

I gymmet, finns flera träningsredskap där brukarna kan öva rörelse och styrka med. Här testar Mustafa ett av redskapen för att träna brukarna och patienterna i att gå.

I varmbassängsområdet får vi reda på att vattnet på 34 grader och virvlarna i vattnet som verksamhetschefen sätter igång hjälper patienter med svårigheter att röra sig att få en snabbare rehabilitering. I vattnet väger ma mindre och kan därför röra sig friare. Hon berättar attd et finns flera solskenshistorier med patienter vars rehabiliteringsprocess har påskyndats tack vare varmbassängen. Det var väldigt kul att höra.

Även här avslutar vi besöket med att dr. Poddar visar sin tacksamhet genom att överlämna en gåva. Den uppskattade mycket.

Vi går tillbaka till skolan och äter lunch och laddar inför workshopen på eftermiddagen tillsammans med alla våra kollegor.

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Godmorgon Sverige! Dagen blogginlägg handlar om gårdagen. Torsdagen var den sista dagen i vårt studiebesöksprogram som avslutades på Kumudinis huvudkvarter i Narayangonj. Resan dit var på 2,5 mil. Det tog oss bara 2 timmar att ta sig dit, vår egen ...

Tänka sig... dagen började före kl 07.00 även denna dag. Vi satte oss i bilen och for till ett rehabliteringscenter för personer med ryggmärgsskador och för dem med funktionsnedsättningar av olika slag. Vi fick träffa en fantastiskt spännande läkar...

Tisdagen började grymt tidigt, väckarklockan stod på 05.30 och då skuttade hela gruppen upp till frukost. Vi hade en fin avskedskommitté och några kramar innan vi begav oss på en mycket lång och skumpig resa till ett barnhem, 7 mil från Kumudini. R...

Då Kumudini vänder sig till enbart kvinnor både på sin grund och gymnasieskola och för sjuksöterskor och barnmorskor fick vi möjlighet att göra ett besök på en Mizapurcadet college. Detta var en skola som vände sig till elever från 14-18 år och där...

Dagen började tidigt med en promenad utanför Kumudini hospital för att titta på när lunchens fisk skulle fångas. Arbetet utfördes förhand av 6 personer som drog nätet förhand genom vattnet. En spännande start på dagen.    Efter fisket och frukos...