Onsdagenseftermiddag.

Ett av de utvecklingsbehov som Kumudini har är att börja jobba aktivt med att utveckla sitt arbete för att alla elever ska ha samma förutsättnigar att nå sina mål. Elever i behov av extra stöd behöver få det stöd de behöver för att kunna lyckas med sina studier.

På programmet hade vi därför ägnat en eftermiddag för att vi tillsammans ska diskutera hur vi arbetar med specialpedagogiken på våra skolor. På onsdagseftermiddag träffade vi och våra gäster vår specialpedagog Annette som ställde upp på att berätta om hur vi jobbar med specialpedagogi i skolan. Annette berättade om hur vi lärare generellt samarbetade med henne kring våra elevers lärande samt hur hon arbetade med de enskilda eleverna.

Annette träffar varje elev i 30-45 minuter i veckan där hon tillsammans med eleven ska lägga upp studierna för veckan så att denne dels ska strukturera upp sitt arbete, dels förstå uppgifterna hen får i de olika kurserna bättre. Ibland jobbar Annette och eleverna med själva studietekniken, som Annette brukar ha en kurs i, men de kan även jobba med rena ämnesmässiga uppgifter. När det handlar om ämnesinnehåll som elever inte förstår, beroende exempelvis på att texten i läroböckerna är för svår, så hittar Annette alternativa läromedel och texter som kan underlätta.

Annette nämner också att nästan alla lärare på skolan erbjuder även extra handledning i sina ämnen för att elever som behöver extra stöd ska kunna gå på dessa för att få mer hjälp med att förstå innehållet.

Mr. Gosh berättar att specialpedagogiken har uppmärksammats på senare år och att det numera finns en slogan i Bangladesh som heter ”No Children should be deprived of education”. Mr Gosh och de andra lärarna från Kumudini menar att det redan nu finns –om än begränsade – möjligheter för elever som behöver extra stöd att få det.

Det som är intressant dock är att lärarna från Kumudini nämner nästan endast gruppen elever med fysiska skador, när de talar om elever med behov av extra stöd. De pratar om att elever med synskada eller hörselskada får hjälp av assistenter i samband med provskrivning exempelvis, där eleven berättar och assisstenten skriver ner svaren. Detta sker just nu dock bara i storstäder. Mr Gosh berättar även att de i Bharateswari Homes inte har så stora problem med elever som är i behov av extra stöd eftersom de bara tar in elever som är ”physically fit” i sina hårda antagningstester.

Därför var det troligtvis nyttigt att höra vad det är vi arbetar med inom ramen för specialpedagogik, dvs elever med läs- och skrivsvårigheter, koncentrationssvårigheter, dyskalkyli med mera och inte bara elever med fysiska hinder.

Efter en stunds tänkande berättar Mrs Suchatra att det faktiskt redan finns åtgärder för elever som är lite ”långsammare” än sina kamrater i samband med provskrivning. Eleven får nämligen 10 minuter extra per prov i grundskolan och gymnasieskolan och 30 minuter extra på högskolan. De upplever det som att staten har börjat uppmärksamma behovet av att alla lärare bör ha redskap för att kunna erbjuda elever i behov av extra stöd den hjälp de behöver, men att det är resurskrävande och därför kommer det att dröja några år innan specialpedagogiken slår igenom i den bangladeshiska skolan.

Annette passar även på att visa flera olika websiter och program som är utvecklade för att underlätta för elever med lässvårigheter. Hon visar flera inläsningstjänster där vi som skola kan alltså få textböcker och läromedel inlästa för att elever som har lässvårigheter kan lyssna på texten samtidigt som hen läser i boken. Hon visar inspelningsprogram där eleven exempelvis kan spela in och redovisa en uppgift muntligt istället för skriftligt. Hon berättar och visar även att det finns flera strömmande videon med pedagogiskt innehåll som läraren kan använda i sin undervisning som stöd.

Efter ett mycket givande seminarium får båda vi och våra gäster mycket att tänka på och många nya verktyg inför ett fortsatt arbete med att erbjuda alla elever oavsett förutsättningar så bra möjlighet att kunna uppnå sina mål som möjligt.  Vi tackar Annette för hennes tid och engagemang och åker avslutar dagen med lite shoppingtur och middag tillsammans. Här är fler bilder från dagen.

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Godmorgon Sverige! Dagen blogginlägg handlar om gårdagen. Torsdagen var den sista dagen i vårt studiebesöksprogram som avslutades på Kumudinis huvudkvarter i Narayangonj. Resan dit var på 2,5 mil. Det tog oss bara 2 timmar att ta sig dit, vår egen ...

Tänka sig... dagen började före kl 07.00 även denna dag. Vi satte oss i bilen och for till ett rehabliteringscenter för personer med ryggmärgsskador och för dem med funktionsnedsättningar av olika slag. Vi fick träffa en fantastiskt spännande läkar...

Tisdagen började grymt tidigt, väckarklockan stod på 05.30 och då skuttade hela gruppen upp till frukost. Vi hade en fin avskedskommitté och några kramar innan vi begav oss på en mycket lång och skumpig resa till ett barnhem, 7 mil från Kumudini. R...

Då Kumudini vänder sig till enbart kvinnor både på sin grund och gymnasieskola och för sjuksöterskor och barnmorskor fick vi möjlighet att göra ett besök på en Mizapurcadet college. Detta var en skola som vände sig till elever från 14-18 år och där...

Dagen började tidigt med en promenad utanför Kumudini hospital för att titta på när lunchens fisk skulle fångas. Arbetet utfördes förhand av 6 personer som drog nätet förhand genom vattnet. En spännande start på dagen.    Efter fisket och frukos...