Godmorgon Sverige!

Dagen blogginlägg handlar om gårdagen. Torsdagen var den sista dagen i vårt studiebesöksprogram som avslutades på Kumudinis huvudkvarter i Narayangonj. Resan dit var på 2,5 mil. Det tog oss bara 2 timmar att ta sig dit, vår egen reseplanerare på telefonen gissade på 18 minuter. Vägarna här är verkligen i dåligt skick och trafiken är helt galen. Men också en källa till många skratt i bilen... 

Väl framme blev vi mottagna och fick lite goda snacks i väntan på övriga som var lite sena i trafiken. När alla väl var samlade bjöds vi på en båttur på floden Shitalakha som ursprungligen kommer från Indiska Ghanges. Vi njöt av utsikten och myllret runt floden med diverse aktiviteter. Man kan verkligen leva sitt liv vid vattnet.

Även på båten bjöds det på snacks. Blandningen var inte något vi var vana vid, men kul och gott ändå. Det serverades färsk kokosnöt med en påse tomatchips till varje person. Och om man inte blev mätt på det kom det senare fram färsk kokoskött och galet het snacksmix. Båtturen gav oss möjlighet att sitta i lugn och ro och prata med kvinnorna från Kumudini som deltagit i vårt Atlasprojekt. Det var roligt då vi fick veta att en av lärarna numera jobbar som sfi-lärarna hos oss när eleverna på skolan ska lära sig nya ord på engelska. Turen gav oss möjligheten att prata lite lugnare och mer kvalitativt. Något vi saknat under vår resa. 

Efter båten fick vi "the grand tour" på Kumudini Welfare Trust av dess direktör, ett barnbarn till grundaren (som är som deras gud och guru). Vi fick titta på läkemedelstillverkning, jutetillverkning, yrkesskola inom industri, textilfabrik och textilhantverk. De säljer allt som går för att skapa arbetstillfällen och övrig vinst går direkt till sjukhuset. En imponerande samling verksamheter som de får ihop till en under paraplyet Kumudini. 

Från löst och ledigt med många skratt och öppna frågor gick det snabbt till den riktigt formella delen då vi tillbaka satte igårng med "Runda bordet" diskussionen. Vid detta tillfälle var vi 24-32 personer som deltog (Japp, det varierade...). Dr Faisel var ordförande för mötet och han gjorde det med bravur. Först skulle alla 24 personer presentera sig och det var en blandning av människor och yrkesgrupper från olika håll. Man skulle nästan kunna säga att blandningen var salig! 

Runda bordet var den avslutande diskussionen för att sammanfatta projektet som hållig igång i nästan 3 år. Det handlade om vad vi fått med oss tillbaka till Sverige och hur vi ser på implementering av detta men minst lika mycket om vad Kumudini tar med sig från oss och hur de tänker jobba framåt. 

Några konkreta exempel är engelska träningen som gör som på sfi, ny möblering i klassrummet. Vidare ska man börja med elevutvärdering och detta uppfattar vi som skrämmande och intressant för dem.  

Vi hade också en presentation av den svenska vuxenutbildningen och de grundläggande tankarna med denna. Vidare pratade vi också om de utmaningar som vi står inför när det gäller olika utbildningsformer, livslångt lärande och omställning på arbetsmarknaden. Våra vänner var väldigt intresserade av hur vi jobbade med omskolning och arbetet med omvärldsbevakning och kvalifikationer, framförallt inom yrkesutbildningarna. 

Allt avslutades med att pressen kom och fotade (igen!). Vi är riktiga kändisar i Bangladesh. 

Efter en sen lunch (vi hade ju fått massor med snacks innan...) var det dags för ett tårfyllt farväl. Detta var den jobbiga biten som vi alla varit lite oroliga för. Nya facebookvänner blev det och långa kramar. Både människorna, alla speciella möten och landet har en särskild plats i våra hjärtan. 

Kvällen bjöd på fin italiensk restaurang på 23:e våningen, gott och väldigt dyrt med Bangladeshmått. Det var lyxigt värre. 

Det var det sista från Atlasprojektet. Nu ska vi bara skriva slutrapport och njuta av vår sista dag i Bangladesh.  Tro inte bloggen är slut.... Ni vill väl veta vad vi shoppat också? ��