När vi anlände till Kumudini anläggningen togs vi emot av direktören Dr Dulal Podder på deras bibliotek. Där tog vi en fika ihop och Dr. Podder berättade om vad Kumudin Welfare Trust består av och hur den grundades.

Kumudini Welfare Trust grundades i juni 1947 av en förmögen filantrop vid namnet Rai Bahadur Ranada Pradas Shaha. Mellan 1983-1944 spenderade han nästan hela sin förmögenhet för att hjälpa fattiga och utsatta människor och i synnerhet kvinnor som hade det dåligt ställt. Han startade en gratis mottagning, Kumudini Hospital som är ett sjukhus med 750 sängplatser där vården också var gratis och Kumudini Girl’s college där flickor från hela Bangladesh kunde gå i skolan och bo gratis. Han donerade också stora summor till Röda Korset.

R P Shahas livshistoria är oerhört gripande och inspirerande. Han föddes 1896 i en fattig familj. Hans mor Srimati Kumudini (därav namnet på sjukhuset) dog av stelkramp när han bara var 7 år gammal. Att se sin mamma lida och så småningom dö av sjukdomen utan att få hjälp ska ha satt djupa spår som han alltså bar med sig resten av livet. Det var anledningen till varför han engagerade sig så mycket för att kvinnor ska ha det bättre ställt i samhället.

Porträtt av R P Shaha och hans mamma Srimati Kumudini. Dessa sitter på en hylla på biblioteket.

När Shahas pappa gifte om sig skickades han till att bo med sin morbror. Så småningom rymde unge Shaha till Calcutta och där började han med att sälja tidningar på tågstationen och som servitör. Efter militärtjänstgöringen under första världskriget tog R P Shahas entreprenörskärrar fart. Han började med handelsarbete där han fick större och större handelsaffärer och så småningom gick han vidare till flodtransportsaffärer. Genom att sköta flodtransporter för stora brittiska bolag växte R P Shahas förmögenhet.R P Shaha och hans ende son greps av pakistansk militär 1971 under frihetskriget. De återvände aldrig...

Kumudini Welfare Trust fortsatte däremot att drivas av R P Shahs dotter Joya Pati och vid milleniumskiftet tog hennes son, R P Shahas barnbarn, Rajiv Prasad Shaha över verksamheten fram tills nu.

Numera består Kumudini Welfare Trust förutom av sjukhuset, mottagningen och flickskolan även av ”Kumudini Nursing School and Nursing College och Women’s Medical College. Alla skolor och sjukhuset ligger i samma area tillsammans med flertalet lägenheter där alla studenter och många av personalen bor. Där finns också ett gästhus, där vi tillbringade natten.

Gabriella och Mustafa i skolområdet. På bottenvåningen bedrevs själva undervisningen och på övervåningen bodde eleverna. Flickorna kom från hela Bangladesh och en del av dem kom från grannländerna. Allt var kostandsfritt för eleverna. Allt från undervisning, boende och mat. Fantastiskt. Det är tufft att gå i skolan här, eleverna startar "morgsonpasset" kl. 8 och håller på fram till 14. Efter "vila" som består av att de får gå upp till sina rum och göra läxor, startar kvällspasset mellan 16-20. Här går eleverna från årskurs 4-12.

Här ser man skolans egna fiskdamm. Det serveras mycket färsk fisk till studenter och patienter men en del fisk säljs även utanför. Skolan har 20 liknande dammar för fiskodling runt om Dhaka. Det är en av de inkomster som fonden drar in för att finansiera alla kostnader. Fondens huvudsakliga inkomstkällor (förutom sponsorerna) hämtas från alla de hantverksverksamheterna som startades i samarbete med fonden. Hantverksverksamheterna grundades av R P Shahas dotter Joya. Syftet var till en början att sätta ogifta kvinnor och änkor i arbete och på så sätt dra in inkomster till Kumudini fonden. På torsdag ska vi besöka deras textilavdelning och se på alla vackra hantverk där.

På andra sidan dammen ser man gästhuset, där flera av lärarna och den övriga personalen bor permanent. Vissa av de i över 35 år (!!!). Tänk er att bo på samma ställe man jobbar på i så många år... I ett av de husen bodde vi en natt.

Bakom oss ser man sjukhusbyggnaden.

En rundvandrign på sjukhuset och i skolorna.

Dr. Dulal Podder tog med oss på en rundvandring i sjukhusets alla avdelningar samtidigt som han berättade lite om hur varje avdelning sköts.

Dr. Podder förklarade att de patienter som blir intagna behöver aldrig betala för sin vistelse. Sängplats, vård och mat tre gånger dagligen får alla patienter gratis. År 1993 började sjukhuset med att ta en obefintligt liten summa av sina så kallade "outdoors patients", dvs. patienter som inte behöver läggas in. Systemet går till att man köper 1, 3 eller 6-månaders behandlingskort. Vi tittade på en prislista och ett 3-månaders behandlingskort kostar exempelvis 10 taka (ca. 1 krona). Helt ofattbart.

Patienter sover i stora salar. Det finns en avdelning för män och en för kvinnor.

De flesta sjuksköterskor och läkare som jobbar på sjukhuset är föredetta studenter på Kumudinis skolor. Lite då och då stöter vi däremot på en "sjuksköterskestudent" som gör sin praktik på sjukhuset. Här förklarar Dr. Podder att färgen på bältet på studentens uniform talar om vilket program och vilket år studenten går. Vi imponerades av att Dr. Podder kunde namnet på varenda student vi mötte. Han visste också från vilken region de ursprungligen kom. Det var förövrigt väldigt viktigt för Dr. Podder och för de flesta bangladesher vi mötte att tala och och fråga om varifrån man kommer.

Kumudini Welfare Trust har dessutom laboratorier och läkemedelstillverkningsavdelning. Här står vi i lagret av läkemedel på sjukhuset. Patienterna får köpa läkemedel här till mycket mindre pris än på andra sjukhus.

Lärare på Nursing college. Det var inte lätt för oss att urskilja de olika utbildningar som erbjöds på Nursing College då skolsystemet i Bangladesh ser annorlunda ut. Detta var vår största utmaning under besöket, att undersöka vilket av programmen som var likvärdig vår Vård- och omsorgsprogram. 9 lärare jobbar här på heltid och 24 på deltid. Flera av lärarna vi mötte var också tidigare studenter.

Här är vi och besöker ett av klassrummen. De flesta lektionssalar består av en del där skolbänkarna och katedern finns och en del för mer praktiska övningar. Här berättar systern som jobbar som rektor här för eleverna vilka vi är.

Datorsal/bibliotek. Skolan köper in kurslitteraturen som eleverna sen får låna på bibliotket.

Vi kommer in mitt i när den här läraren håller lektion i fysiologi.

Så fina alla är!. Så fort vi kommer in ställer sig alla och välkomnar oss. De här var första års studenter som går utbildningen "Diploma in Nursing Science & Midwifery". Den utbildningen som matchade vår- och omsorgsprogrammet bäst.

Gabriella och jag provsitter skolbänkarna. Jag är väldigt nostalgisk här då jag satt på precis den typen av bänkar under den större delen av min skolgång i Irak :)

Skolans eget "metodrum". Här lär sig eleverna allt om omsorgsdelen av utbildningen.

Här uppe på skolans tak har eleverna morgonsamling kl. 7.15 varje dag.

Vi avslutar vår runda på sjukhusets laboratorium. Labbassistenterna visar oss alla de avancerade maskinerna som avdelningen har lyckats köpa tack vare samarbeten med sjukhus i andra delar av världen.

Det är en till synnes otroligt välorganiserad verksamhet vi mötte. Trots de relativt små finansiella möjligheterna de har, har de ändå lyckats upprätthålla en bra standard på sina anläggningar, sin sjukvård och sina utbildningar. Att se mängden av patienter som fick vård och alla kvinnor som ges möjlighet till utbildning och därmed en framtid och att allt sker kostnadsfritt känns för bra för att vara sant. Efter den här dagen var vi väldigt omtumlade och djupt rörda.

Vår värd avslutar med att bjuda oss på en sen lunch. Efter det är det dags att vila inför kvällens äventyr! (skriver om det i ett annat inlägg)

Ha det bra alla där hemma!

Athena-projektet via Ghada