Hej,

Jag tror inte att jag hinner eller orkar skriva om alla dagens händelser. Jag kommer därför bara försöka sammanfatta morgonen och eftermiddagen. Det är mycket som snurrar i huvudet just nu av alla intryck vi har fått uppleva idag ocg av allt som väntar oss imorgon.

Dagen började med att Kumudini Welfare Complex skickade en bil som skulle hämta oss tidigt på morgonen för att köra oss till komplexet som ligger ca 70 km utanför Dhaka. En bilfärd på ca. 2,5 timmar i morgontrafiken. Det är fortfarande förvånansvärt lite folk i trafiken, i förhållande till hur det brukar vara, påstår Mustafa. Hur mycket mer kaotiskt det kan vara begriper varken Gabriella eller jag. Vi behöver som tur är inte åka tillbaka samma dag då våra värdar har bestämt att vi ska tillbringa en natt i deras gästhus. Trevligt intiativ.

Det var roligt att åka utanför Dhaka. Det var stundvis fascinerade att se hur människorna i förorterna eller landsbyggden levde och försörjde sig. Många verkade leva och bo i baracker. Vi såg hela samhällen som bestod av bara baracker som står radade en efter en. Den långsamma bilfärden möjliggjorde även att vi upptäckte flera olika lokala industrier som människor (framförallt män) verkade försörja sig på.

  Baracker som båda utgjorde hus som folk bodde i och "kiosker".

Strax efter att vi hade lämnat Dhaka åkte vi på en bro över den här floden. Här jobbade många människor med att "fiska upp" sand...

...som sedan skulle fraktas till en lokal betongsfabrik.

Vi såg även högar av sopor och män som stod över dem och sorterade i soporna och plockade upp wellpapp.  Vi passerade även en stor marknad där allt från Sockerrör och bambu till gigantiska naturgasbehållare och kött som såldes under gassande sol. Vi var inte säkra på vilket som lät farligast.

Fler bilder från vår "roadtrip"

Roadtrip selfie.

Halvvägs i vår bilfärd skulle föraren tanka bilen med naturgas. Vi fick då lämna bilen ifall det skulle ske en olycka. Det kändes tryggt att stå på några meters avstånd om bilen skulle explodera...Eller inte.

Det var dock skönt att få sträcka på dig lite.

När vi fortsatte vår färd igen ringde polischefen, i det området vi befann oss, Mustafa och bad om att få prata med föraren. Polischefen har tydligen i samråd med Kumudini bestämt sig för att vi ska få poliseskort under resten av vår färd. Anledningen till det ska vara de senaste händelserna i landet då två utländska medborgare blev skjuta på öppen gata i Bangladesh. Något som har gjort att säkerheten har skärpts något. Och mycket riktigt möter vi så småningom en polisbil som står och väntar på oss vid vägkanten och när vi närmer oss sätter de igång med sirenerna och börjar köra framför vår bil. När vi lämnade den ena distrikten tog en annan polisbil över och så fortsatte de så tills vi kom fram till Kumidini komplexet.

En surrealistisk känsla att ha beväpnade poliser i en bil framför sig som inte släpper en med blicken. Det blir ännu mer surrealistisk när vi kliver av och två av polismännen blir beordrade att följa efter oss vart vi än går resten av dagen....och natten. Ja, de står just nu, klockan ett på natten, utanför vårt gästhus och vaktar.

Vad gör man inte för tre lärare från Vuxenutbildningen from Mölnlycke from Sweden?

Skriver mer om själva besöket imorgon! Godnatt

/Athena-projektet via Ghada

Fler bilder från igår…

Vi bestämde oss för att byta hotell när vi kom tillbaka till hotellet. Städningen av rummen var inte bra och dessutom var Wifin väldigt begränsad. Som tur så hade Mustafa kontakt med en hotellägare, Mr. Maniruzzaman Moni, som kunde snabbt ordna tre rum åt oss. Mr. Moni stod och väntade på oss när vi kom fram och insisterade på att vi skulle ta en kopp kaffe tillsammans på takterrassen innan vi gick in på våra rum.

Det blev båda kaffe och snacks och en hel del diskussioner och innan vi visste det började det bli mörkare ute och vi fick uppleva en underbar solnedgång.  

Vår utsikt från takterrassen. Fotbollsplaner och den saudiska ambassaden. På andra sidan har vi den amerikanska ambassaden.

Solen, så stor och definierad. Underbart.

Kulturkrockar…

Vi diskuterade idag vilka kulturkrockar vi har upplevt hittills och i vilka situationer vi har känt oss obekväma. Under mötet tidigare idag och speciellt under våra presentationer hände det flera gånger att någons mobil ringde och att den personen tog emot samtalet utan att ursäkta sig eller lämna rummet. Otroligt oförskämt tyckte vi naturligtvis till en början men eftersom alla gjorde likadant insåg vi så småningom att det antagligen bara handlar om att vi har helt olika mobilkulturer.

Nu är vi framme på Kumudini området efter 2,5 timmars lång bilfärd..

/Athena-projektet via Ghada