Direktlänk till inlägg 26 oktober 2015

längsta dagen på länge...

Hej,

Jag tror inte att jag hinner eller orkar skriva om alla dagens händelser. Jag kommer därför bara försöka sammanfatta morgonen och eftermiddagen. Det är mycket som snurrar i huvudet just nu av alla intryck vi har fått uppleva idag ocg av allt som väntar oss imorgon.


Dagen började med att Kumudini Welfare Complex skickade en bil som skulle hämta oss tidigt på morgonen för att köra oss till komplexet som ligger ca 70 km utanför Dhaka. En bilfärd på ca. 2,5 timmar i morgontrafiken. Det är fortfarande förvånansvärt lite folk i trafiken, i förhållande till hur det brukar vara, påstår Mustafa. Hur mycket mer kaotiskt det kan vara begriper varken Gabriella eller jag. Vi behöver som tur är inte åka tillbaka samma dag då våra värdar har bestämt att vi ska tillbringa en natt i deras gästhus. Trevligt intiativ.


Det var roligt att åka utanför Dhaka. Det var stundvis fascinerade att se hur människorna i förorterna eller landsbyggden levde och försörjde sig. Många verkade leva och bo i baracker. Vi såg hela samhällen som bestod av bara baracker som står radade en efter en. Den långsamma bilfärden möjliggjorde även att vi upptäckte flera olika lokala industrier som människor (framförallt män) verkade försörja sig på.



  Baracker som båda utgjorde hus som folk bodde i och "kiosker".


 

Strax efter att vi hade lämnat Dhaka åkte vi på en bro över den här floden. Här jobbade många människor med att "fiska upp" sand...


 

...som sedan skulle fraktas till en lokal betongsfabrik.


Vi såg även högar av sopor och män som stod över dem och sorterade i soporna och plockade upp wellpapp.  Vi passerade även en stor marknad där allt från Sockerrör och bambu till gigantiska naturgasbehållare och kött som såldes under gassande sol. Vi var inte säkra på vilket som lät farligast.


Fler bilder från vår "roadtrip"


 

Roadtrip selfie.


  

Halvvägs i vår bilfärd skulle föraren tanka bilen med naturgas. Vi fick då lämna bilen ifall det skulle ske en olycka. Det kändes tryggt att stå på några meters avstånd om bilen skulle explodera...Eller inte.


 

Det var dock skönt att få sträcka på dig lite.


När vi fortsatte vår färd igen ringde polischefen, i det området vi befann oss, Mustafa och bad om att få prata med föraren. Polischefen har tydligen i samråd med Kumudini bestämt sig för att vi ska få poliseskort under resten av vår färd. Anledningen till det ska vara de senaste händelserna i landet då två utländska medborgare blev skjuta på öppen gata i Bangladesh. Något som har gjort att säkerheten har skärpts något. Och mycket riktigt möter vi så småningom en polisbil som står och väntar på oss vid vägkanten och när vi närmer oss sätter de igång med sirenerna och börjar köra framför vår bil. När vi lämnade den ena distrikten tog en annan polisbil över och så fortsatte de så tills vi kom fram till Kumidini komplexet.


 


En surrealistisk känsla att ha beväpnade poliser i en bil framför sig som inte släpper en med blicken. Det blir ännu mer surrealistisk när vi kliver av och två av polismännen blir beordrade att följa efter oss vart vi än går resten av dagen....och natten. Ja, de står just nu, klockan ett på natten, utanför vårt gästhus och vaktar.


Vad gör man inte för tre lärare från Vuxenutbildningen from Mölnlycke from Sweden?


Skriver mer om själva besöket imorgon! Godnatt


/Athena-projektet via Ghada

 

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
   Spamskydd  

Kommentar

Godmorgon Sverige! Dagen blogginlägg handlar om gårdagen. Torsdagen var den sista dagen i vårt studiebesöksprogram som avslutades på Kumudinis huvudkvarter i Narayangonj. Resan dit var på 2,5 mil. Det tog oss bara 2 timmar att ta sig dit, vår egen ...

Tänka sig... dagen började före kl 07.00 även denna dag. Vi satte oss i bilen och for till ett rehabliteringscenter för personer med ryggmärgsskador och för dem med funktionsnedsättningar av olika slag. Vi fick träffa en fantastiskt spännande läkar...

Tisdagen började grymt tidigt, väckarklockan stod på 05.30 och då skuttade hela gruppen upp till frukost. Vi hade en fin avskedskommitté och några kramar innan vi begav oss på en mycket lång och skumpig resa till ett barnhem, 7 mil från Kumudini. R...

Då Kumudini vänder sig till enbart kvinnor både på sin grund och gymnasieskola och för sjuksöterskor och barnmorskor fick vi möjlighet att göra ett besök på en Mizapurcadet college. Detta var en skola som vände sig till elever från 14-18 år och där...

Dagen började tidigt med en promenad utanför Kumudini hospital för att titta på när lunchens fisk skulle fångas. Arbetet utfördes förhand av 6 personer som drog nätet förhand genom vattnet. En spännande start på dagen.    Efter fisket och frukos...

Ovido - Quiz & Flashcards