Tisdagen börjar med att vi får en sista rundvandring, nu i Kumudini Medical college där vi träffar lärare och läkarstudenter. Efter det träffar vi Dr. Podder på biblioteket för att diskutera hur det har gått hittills och om vi kan komma fram till hur vi ska gå vidare med projektet.

Vi går igenom syftet med Athena-projektet igen för att säkerställa att Dr. Podder och vi är överens om vilken utgångpunkt det fortsatta arbetet kommer att ha. Vi diskuterar vad vi båda vill att våra elever och vår personal ska få ut och lära sig av ett eventuellt utbytesprogram. Vi är överens om att utbytet kommer säkerligen att ge våra elever möjligheten att utforska och uppleva en helt annan kultur och på så sätt förhoppningsvis få tolerans, förtåelse och respekt för varandra. Vi är också eniga om att eleverna och lärarna kommer att lära av varandra och utvecklas båda på personligt och proffessionellt plan. Vi hoppas att våra elever ska få intresse för utvecklingfrågor och få perspektiv på hur sjukvården och utbildningen ser ut utanför våra länder.

Vi diskuterar också om mer praktiska saker som boendemöjligheter, antalet elever och lärare som ska åka med, hur det kommer att funka med transport osv. Dr. Podder som säger sig ha mycket erfarenhet av liknande projekt är väldigt bra på att tillmötesgå våra funderingar och behov och ge konkreta exempel på vad han vill få ut av projektet. Vi känner oss därför trygga med att teckna ett så kallat MoU (Memorandum of Understanding), ett slags överenskommelse om att båda parterna är överens om vad som skall göras.

Här skriver Gabriella på MoU med Dr. Podder. Bra jobba, leader of the team!

Nu väntar en hel del arbete på hemmaplan då vi ska undersöka vilka möjligheter vi har på skolan och i arbetslaget att ta emot våra gäster. Projektet kommer att ta ofantligt mycket tid i anspråk och engagemang från flera inblandade och därför har vi mycket att diskutera när vi kommer hem.

Vi avslutar mötet med att tacka Dr. Podder för samarbetet och för all gästfriheten vi har mötts av under vår vistelse på Kumudini Welfare Trusts anläggning. Här lämnar jag en gåva från Härryda Kommun. En "Åna" kristallskål.

Vi blir klara tidigt den här dagen och därför bestämmer vi oss för att åka till ett av projekten som våra kollegor i Dhakas vänner har hjälpt till att hålla igång. Projektet låg på bara en halvtimmes bilfärd från Kumudini anläggningen och därför passade det bra att åka förbi det och hälsa på. Vi skakar av oss polismännen och säger Adjö för Mr. Ali och på återseende.

Vi anländer först till en kvinnoklinik som Mustafas syster var med och startade. Vi möts av fantastiska kvinnor och män som jobbar med att sprida kunskap och information om hälsa, familjeplanering, hygien, föräldraskap, hustrumisshandel och kost till utsatta kvinnor.

Som kontrast till den mansdompinerade ledningen på Kumudini upplevde vi det som otroligt befriande att det var för det mesta kvinnorna som pratade och bestämde här. De här kvinnorna gör ett fantastiskt arbete och deras engagemang har inga gränser och märks på hur ivrigt de berättade om vad de gör och hur mycket de har åstadskommit och vad de tror om kvinnans status i Bangladesh i framtiden. De visar oss ett tiotals broschyrer och informationsblad som de delar ut och jobbar med och när Gabriella förklarar för dem att vi har likadana informationsblad hemma i Sverige lyser de upp av tillfredsställelse.

Vi får också en snabb rundvandring i lokalen och hälsar på alla fantastiska medarbetare.

Kvinnorna på det centret ordnar så att vi får åka till fritidshemmet "Young information centre" som Dhakas vänner sponsrar. Vi tar varsin riksha och får en underbar tur till fritidshemmet genom väldigt fina vägar på landsbygden.

När vi kommer fram är vi inte alls förberedda på det extravaganta välkomnandet vi får. Alla barn som brukar komma till fritidscentret och umgås är samlade och har på sig sina finaste kläder. Vi blir så överväldigade och tagna. Jag tror att jag låter bilderna tala...

Vi får blommor vid ankomsten av de här underbart fina barn <3

Alla barnen sitter på golvet framför oss och förbereder för "showen" som vi ska få.

En av killarna bjuder på sig själv genom att dansa till en låt. Påhejad av alla barnen. En annan gör ett komiskt nummer och får alla i salen att skratta, och en tredje kille sjunger en fin låt. Vi har filmat allt och visar gärna filmerna till er alla.

De visar oss även vad de har för aktiviteter i lokalen. De har mycket sällskapsspel och pedagogiska spel, böcker, tv, pedagogiska affischer och mycket mer.

Det hela avslutas med att den här killen, som har huvudansvaret för alla pojkar på fritidscentret håller ett tacktal till Mustafa och Dhakas vänner som har gjort det möjligt för alla dessa pojkar och flickor att ha ett mötesforum. Något som är otroligt värdefullt för alla dessa barn som kommer från odrägliga förhållanden. Gabriella och jag önskade att vi förstod vad killen sa i sitt tal. Mustafa blir rörd till tårar...Mycket förståeligt. 

Så otroligt fina!!

Vi säger adjö till alla barnen och all personal med löfte om att försöka förmedla deras lycka och tacksamhet till våra kollegor som är engagerade i Dhakas vänner. Ni ska vara otroligt stolta över er själva! <3 <3

/Athena-projektet via Ghada

 

lena Brogren

28 oktober 2015 22:25

bra jobbat!
Det är kvällens höjdpunkt!
När jag får läsa bloggen från er:-)
Lena

 

Crister

29 oktober 2015 11:24

Hej
Fantastiskt bra jobbat att ha med sig ett Memorandum of Understanding hem. Och det verkar ha blivit ett otroligt fint avslut med ungdomarna.
Grattis till ett riktigt bra arbete!

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Godmorgon Sverige! Dagen blogginlägg handlar om gårdagen. Torsdagen var den sista dagen i vårt studiebesöksprogram som avslutades på Kumudinis huvudkvarter i Narayangonj. Resan dit var på 2,5 mil. Det tog oss bara 2 timmar att ta sig dit, vår egen ...

Tänka sig... dagen började före kl 07.00 även denna dag. Vi satte oss i bilen och for till ett rehabliteringscenter för personer med ryggmärgsskador och för dem med funktionsnedsättningar av olika slag. Vi fick träffa en fantastiskt spännande läkar...

Tisdagen började grymt tidigt, väckarklockan stod på 05.30 och då skuttade hela gruppen upp till frukost. Vi hade en fin avskedskommitté och några kramar innan vi begav oss på en mycket lång och skumpig resa till ett barnhem, 7 mil från Kumudini. R...

Då Kumudini vänder sig till enbart kvinnor både på sin grund och gymnasieskola och för sjuksöterskor och barnmorskor fick vi möjlighet att göra ett besök på en Mizapurcadet college. Detta var en skola som vände sig till elever från 14-18 år och där...

Dagen började tidigt med en promenad utanför Kumudini hospital för att titta på när lunchens fisk skulle fångas. Arbetet utfördes förhand av 6 personer som drog nätet förhand genom vattnet. En spännande start på dagen.    Efter fisket och frukos...