Torsdag

Ett av de ämnen vi återkom till och diskuterade mycket tillsammans med kollegorna från Kumudini i vår planeringsresa förra året är hur viktigt det är att vård-studenterna får med sig ett gott och respektabelt förhållningssätt till sina brukare och patienter i sin utbildning och praktik. Inom vården är det viktigt att varje patient och brukare ska få ett värdigt mottagande oavsett i vilket stadie i livet eller vilken grad av sjukdom hen har. Vi kunde konstatera att vi i Sverige är bättre på att ta hänsyn till våra patienters olika behov då vi utbildar våra vård- och omsorgstudenter i hur man bemöter de olika målgrupp. Någon som den bangladeshiska motsvarigheten saknar.

Traditionellt sett omfattar vård- och omsorg i Sverige alla människor, fram till och med livets sista tid. Därför passade det bra att vi i vårt sista studiebesök utanför skolan, skulle besöka ett välkänt hospis, nämligen Bräcke Diakoni. Vi blev oerhört tacksamma att de kunde ta emot oss och berätta om sin verksamhet.

Till Bräcke Diakoni kommer människor med svår sjukdom för att vårdas i livets sista tid. Målet är att varje människas behov ska tillgodoses samt att den sista tiden i livet ska upplevas meningsfull och rik.

På Bräcke Diakoni arbetar sjuksköterskor och undersköterskor som är tillgängliga dygnet runt och det finns även läkare och kuratorer. På boendet får gästerna bland annat smärt- och symtomlindring samt palliativ vård. All personal får kontinuerlig utbildning för att kunna hantera målgruppen på bästa sätt. Vi får en rundvisning i lokalerna, där varje gäst får bo i eget rum med eget badrum. De närstående får alltid vistas där.

Här träffar vi en läkare som arbetar på boendet. Dr. Poddar, som själv också är läkare undrar varför han inte har på sig något mer utmärkande än en namnskylt. Det här med status och att läkare ska visa auktoritet är som bekant mycket viktigare inom den bangladeshiska vården.

Vi avslutar besökt med att tacka så mycket för deras gästvänlighet och att de hade möjlighet att ta emot oss och svara på våra frågor. Vi åker tillbaka till skolan med mycket att tänka på.  Efter lunchen är det dags för en kortvisit på Särvux, där vår kollega och specialpedagog Kerstin har en rundvisning i särvux verksamhet och våra gäster får träffa en väldigt glad elev.

Dagen avslutas relativt tidigt den här dagen och vi kör våra gäster tillbaka till hotellet för att senare plocka upp dem igen och kör till veckans avslutningsmiddag. Till avslutningsmiddagen som hålls på Hällsnäs har vi bjudit sektorchefen Olof Olsson, planeringsledaren för utlandsprojekt Crister Carlsson, planeringsledaren för vård och omsorg i kommunen Olrika Oschman och så våra rektorer, verksamhetschef och naturligtvis våra gäster från Bangladesh. Under avslutningsmiddagen pratade vi om hur veckan har varit samt hur våra framtidsplaner ser ut. Det var också ett ypperligt tillfälle för oss att förankra vårt projekt ytterligare i kommunen då strategiska personer var inbjudna till middagen.

Båda Olof och Dr. Poddar samt Olrika höll tal där de betonade vikten av att vi samarbetar med varandra över nationsgränser och framförallt lär av varandra. Vi delar även ut diplom till våra gäster och Olrika ger våra gäster gåvor från Härryda kommun, en bricka med en karta över Mölnlycke som motiv, samt choklad. Det blev en mycket lyckad tillställning, tyckte vi. För att inte nämna den mycket goda maten vi fick.

Här är lite fler bilder från middagen.

Vi åker hem nöjda och glada och ser fram emot morgondagen då vi ska sammanfatta veckan.

Onsdagenseftermiddag.

Ett av de utvecklingsbehov som Kumudini har är att börja jobba aktivt med att utveckla sitt arbete för att alla elever ska ha samma förutsättnigar att nå sina mål. Elever i behov av extra stöd behöver få det stöd de behöver för att kunna lyckas med sina studier.

På programmet hade vi därför ägnat en eftermiddag för att vi tillsammans ska diskutera hur vi arbetar med specialpedagogiken på våra skolor. På onsdagseftermiddag träffade vi och våra gäster vår specialpedagog Annette som ställde upp på att berätta om hur vi jobbar med specialpedagogi i skolan. Annette berättade om hur vi lärare generellt samarbetade med henne kring våra elevers lärande samt hur hon arbetade med de enskilda eleverna.

Annette träffar varje elev i 30-45 minuter i veckan där hon tillsammans med eleven ska lägga upp studierna för veckan så att denne dels ska strukturera upp sitt arbete, dels förstå uppgifterna hen får i de olika kurserna bättre. Ibland jobbar Annette och eleverna med själva studietekniken, som Annette brukar ha en kurs i, men de kan även jobba med rena ämnesmässiga uppgifter. När det handlar om ämnesinnehåll som elever inte förstår, beroende exempelvis på att texten i läroböckerna är för svår, så hittar Annette alternativa läromedel och texter som kan underlätta.

Annette nämner också att nästan alla lärare på skolan erbjuder även extra handledning i sina ämnen för att elever som behöver extra stöd ska kunna gå på dessa för att få mer hjälp med att förstå innehållet.

Mr. Gosh berättar att specialpedagogiken har uppmärksammats på senare år och att det numera finns en slogan i Bangladesh som heter ”No Children should be deprived of education”. Mr Gosh och de andra lärarna från Kumudini menar att det redan nu finns –om än begränsade – möjligheter för elever som behöver extra stöd att få det.

Det som är intressant dock är att lärarna från Kumudini nämner nästan endast gruppen elever med fysiska skador, när de talar om elever med behov av extra stöd. De pratar om att elever med synskada eller hörselskada får hjälp av assistenter i samband med provskrivning exempelvis, där eleven berättar och assisstenten skriver ner svaren. Detta sker just nu dock bara i storstäder. Mr Gosh berättar även att de i Bharateswari Homes inte har så stora problem med elever som är i behov av extra stöd eftersom de bara tar in elever som är ”physically fit” i sina hårda antagningstester.

Därför var det troligtvis nyttigt att höra vad det är vi arbetar med inom ramen för specialpedagogik, dvs elever med läs- och skrivsvårigheter, koncentrationssvårigheter, dyskalkyli med mera och inte bara elever med fysiska hinder.

Efter en stunds tänkande berättar Mrs Suchatra att det faktiskt redan finns åtgärder för elever som är lite ”långsammare” än sina kamrater i samband med provskrivning. Eleven får nämligen 10 minuter extra per prov i grundskolan och gymnasieskolan och 30 minuter extra på högskolan. De upplever det som att staten har börjat uppmärksamma behovet av att alla lärare bör ha redskap för att kunna erbjuda elever i behov av extra stöd den hjälp de behöver, men att det är resurskrävande och därför kommer det att dröja några år innan specialpedagogiken slår igenom i den bangladeshiska skolan.

Annette passar även på att visa flera olika websiter och program som är utvecklade för att underlätta för elever med lässvårigheter. Hon visar flera inläsningstjänster där vi som skola kan alltså få textböcker och läromedel inlästa för att elever som har lässvårigheter kan lyssna på texten samtidigt som hen läser i boken. Hon visar inspelningsprogram där eleven exempelvis kan spela in och redovisa en uppgift muntligt istället för skriftligt. Hon berättar och visar även att det finns flera strömmande videon med pedagogiskt innehåll som läraren kan använda i sin undervisning som stöd.

Efter ett mycket givande seminarium får båda vi och våra gäster mycket att tänka på och många nya verktyg inför ett fortsatt arbete med att erbjuda alla elever oavsett förutsättningar så bra möjlighet att kunna uppnå sina mål som möjligt.  Vi tackar Annette för hennes tid och engagemang och åker avslutar dagen med lite shoppingtur och middag tillsammans. Här är fler bilder från dagen.

Onsdagsförmiddag

På onsdagsförmiddag var det dags för nästa studiebesök i de verksamheter som vi har samarbete med kring våra elevers praktik. Under tisdagens besök fick våra gäster se hur äldreomsorgen fungerar i Mölnlycke samt vad det är som förväntas av våra elever att göra när de genomför sin praktik på ett äldreboende. Den här gången var dags att visa hur omsorg och vård av personer med olika typer av funktionshinder ser ut. Under förmiddagen gör vi studiebesök. Först är Älmhult gruppboende i Hindås.
 

Gruppbostaden består av ett fristående hus med sex lägenheter och trädgård samt en gemensam uteplats. Hyresgäster i Älmhult har intellektuella och fysiska funktionshinder. I gruppbostaden finns gemensamt vardagsrum och kök där alla måltider lagas och där hyresgästerna deltar efter egna förutsättningar. Dessutom finns det ett vardagsrum för samvaro och gemensamma aktiviteter. Vi visas runt i upplevelserummet där hyresgästerna bland annat har tillgång till en massagestol/bädd och ett så kallat ro-rum där hyresgästerna kan vara när de behöver vila.

Här provar Miss Rina massagestolen. Hon tyckte att det var roligt.

Efter besöket på Älmhult är det dags att bege oss till en daglig verksamhet. Vi åker tillbaka till Mölnlycke och besöker först Solstens dagliga verksamhet. Solstens dagliga verksamhet riktar sig till personer med stora fysiska och kognitiva funktionsnedsättningar. En motsvarighet till daglig verksamhet saknas i Bangladesh och därför var det passande att visa vilka aktiviteter som funktionshindrade kan sysselsätta sig med.

Eftersom deltagarna här oftast har stora fysiska funktionshinder är arbetsuppgifterna som deltagarna får utföra av enkel karaktär. Deltagarna sysselsätter sig exempelvis med enklare hantverk, så som att använda tryckplattor för att trycka mönster på tyg.

Till Solsten kan deltagarna också komma för att få positiva upplevelser i en trygg miljö. De får träna sina sinnen och arbetar mycket med syn, hörsel, lukt, smak och känsel. För det ändamålet finns det flera hjälpmedel som personliftar, tippbräda, höj och sänkbara sängar, gånghjälpmedel, ståskal. De har också sångstunder, dansstunder och en vattensäng där deltagarna kan lägga sig i för att vila.

Besöket avslutas som vanligt med att Dr. Poddar tackar för gästvänligheten genom att överlämna en gåva och vi tar lunchpaus.

Efter lunchen gör vi dagens sista studiebesök. Den här gången går vi till Solhems dagliga verksamhet.

Solhem är en daglig verksamhet för personer som har rätt till daglig verksamhet enligt LSS, Lagen om stöd och service till vissa funktionshindrade. Syftet med lagen är att:

LSS är en rättighetslag som ska garantera personer med omfattande och varaktiga funktionshinder goda levnadsvillkor, att de får den hjälp de behöver i det dagliga livet och att de kan påverka vilket stöd och vilken service de får. Målet är att den enskilde får möjlighet att leva som andra.

Källa: Socialstyrelsen.

En daglig verksamhet som Solhem är därför en plats där funktionshindrade som omfattas av lagen kan vara i och utföra arbetsuppgifter i den mån deltagaren kan. Deltagarna känner sig delaktiga och får en känsla för belöningssystemet som arbetstagare normalt brukar få efter att se resultatet av utfört arbete.

Här kan deltagarna syssla med olika arbetsuppgifter. De turas om att arbeta i köket där de lagar mat åt varandra. De kan arbeta i IT-hörnan där deltagarna lär sig att trycker broschyrer, redigera bilder osv. De kan arbeta med textilier, där produkterna senare säljs i en butik i Mölnlycke centrum. Dessutom arbetar några av deltagarna med källsortering. Solhem har samarbete med sopstationen Bråta dit deltagarna kan åka och hämta återvinningsmaterial som de tvättar, lagar och göra i ordning och senare säljer. Det är väldigt uppskattat och värdefullt arbete.

Arbetsuppgifterna som deltgarna får syssla med på dagliga verksamheter har som nämnt ovan enkel karaktär, men svårighetsgraden beror naturligtvis också av den utförande personen. Därför utgår man mycket från den enskilda deltagarens förutsättningar. Efter en period, lär sig flera deltagare att bli självgående och kan utföra arbetsuppgifter utan att först få instruktioner, medan andra behöver mer tid på sig.

 fter att ha besökt äldreboenden och ställt kraven där i kontrast till kraven på dagliga verksamheter och boenden för funktionshindrade får vi en nyansering av vård- och omsorg begreppet. En nyansering som framförallt Kumudini saknar i sin utbildning och som är en av de utvecklingsbehov som de har. Det var nyttigt för våra gäster och för oss att vara med och förstå vad det är som förväntas av våra studerande att kunna och göra beroende på målgruppen på sina praktikplatser så att vi kan förbereda dem bättre i den teoretiska delen av utbildningen.

Vi avslutar studiebesöket med en fika och senare åker vi tillbaka till Vuxenutbildningen då vi ska träffa vår specialpedagog Annette för ett seminarium på eftermiddagen.

På eftermiddagen hade vi en gemensam workshop med våra kollegor och representanterna från Kumudini. Vi började workshopen med att Mr. Gosh och Mrs. Suchada presenterade det bangladeshiska skolsystemet och gick sedan vidarfe till att prata om hur systemet i Bharateswari Homes, skolan där båda två lärarna arbetar. Båda Mr Gosh och Mrs Suchada undervisar i engelska.

Bharateswari Homes är en internatskola som hyser 1200 flickor från årskurs 5 till årskurs 12. Den svenska motsvarigheten skulle vara från årskurs 6 upp till och med sista årskursen på gymnasienivå. Målgruppen är så som i alla Kumudinis andra utbildningar just flickor. I Bharateswari Homes bor flickorna under veckorna och går i skolan i internatets lokaler. Lärarna visade upp schemat för en typisk skoldag för en elev i denna skolan med aktiviteter som börjar redan klockan 5 på morgonen och håller på fram till klockan 19 på eftermiddagen. Under en dag ska alla elever börja med gymnastikövningar, städa sina rum, tvätta sig, äta, ha fem lektioner samt göra sina läxor på kvällstid. Det är ett fullspäckat schema med ganska lite frihet, men det är precis i enlighet med skolans policy och image om att vara en av de mest disciplinära skolorna i Bangladesh.

Nedan ser du hur schemat för en dag ser ut.

På skolans hemsida går det att läsa om de som är uppsatta för alla elever att uppnå efter sin tid på Bharateswari Homes. Det återger lärarna också gladligen.

• Bringing up the girls so that they are honest and have good character.

• Giving the girls a strong sense of responsibility and morality.

• Bringing up the girls to become ideal citizens.

• Creating a peaceful society by promoting mutual tolerance and self-sacrifice.

• Helping the girls to become respectable and efficient housewives.

• Inspire the girls to value cleanliness, self-reliance and to provide voluntary service to the society and the people.

Det finns alltså ett tydligt budskap som båda ledningen och lärarna skickar ut till sina elever. Läraren har en stor auktoritet och det ställs höga krav på eleverna. Lärarna går också igenom hur lektionsupplägget kan se ut i skolan. Lektionen som är alltid 50 minuter lång kan innehålla inslag av teoretiska genomgångar, grupparbeten, laborationer, datorövningar osv. De visar upp bilder från olika aktiviteter som pågår årligen i skolan, allt från tester, laborationer till festligheter och dans.

Efter genomgången har vi en frågestund och Dr. Poddar tar till ordet och förtydligar än en gång att skolan i Bangladesh genomsyrs av en hård disciplin som han menade inte nödvändigtvis alltid är bra och att lärarna och rektorerna är mindre fria i att ta beslut som skulle påverka undervisningen, jämfört med hur han föreställde sig skolsystemet var i Sverige. Han menade att staten håller skolorna med järnhand. Han påpekar också att eftersom skolplikten gäller endast för barnen i årskurs 1-5 så blir det svårt att jämföra skolsystemen i våra länder.

Efter en kort fikapaus är det dags för Miss Rima och Mrs Shefali att presentera den andra delen av Kumudini, nämligen vårdutbildningarna. Efter en lång genomgång av alla utbildningar som Kumudini erbjuder, allt från någon form av ”semi-barnmorska”, en utbildning som utbildar kvinnor i att hjälpa till vid förlossning, en utbildning vars syfte är att öka säkerheten kring barnafödande som sker hemma, som är väldigt vanligt på landsbygden, till utbildningar på avancerad nivå så som sjuksköterskeutbildning.

Efter båda presentationerna delade vi upp lärarlagen i två delar. En grupp som skulle jobba med två huvudteman:

• Utvärdering av utbildningens teoretiska och praktiska del. -Kumudini Nursing School har fördelen att kunna erbjuda praktikplatser åt sina elever på plats. Medan den svenska motsvarigheten samarbetar istället med externa verksamheter. Därför är det intressant att ta reda på hur lärarna samverkar med handledarna på elevernas praktikplatser för att utveckla och utvärderas elevernas kunnande och färdigheter.

• Könsperspektiv på utbildningen - Kumudini Nursing School har endast kvinnor som målgrupp medan den svenska motsvarigheten erbjuder utbildning för alla. Därför fann vi det intressant att ta reda på hur lärare förhåller sig till målgruppen beroende på dess kön utifrån ett pedagogiskt och ett sociologiskt perspektiv. Här skulle lärarna även diskutera om de använder olika pedagogiska metoder när de undervisar flickor och pojkar.

Och de andra gruppen fick arbeta med två andra teman:

• Bedömning av elevernas kunnande. - Under vår planeringsresa konstaterade vi att det finns kulturella och historiska skillnader i hur bedömning av elevernas kunskaper ser ut i en svensk skola respektive en bangladeshisk skola. Arbetslagen skulle därför diskutera bedömning ur ett historiskt och ett modernt perspektiv. Lärarna skulle även diskutera vilka metoder de använder när de bedömer elevernas kunskaper, vilka examinationsformer det finns, vilka elevunderlag räknades och utbyta idéer och tankar med varandra.

• Användandet av IKT i undervisningen - Det sista temat som skulle behandlas är användandet av digitala verktyg i undervisningen. Här skulle lärarna dela med sig av sina erfarenheter av att använda sig av digitala verktyg i undervisningen och diskutera nackdelar och fördelar samt hur sin undervisning påverkas av digitaliseringen. Anledningen till de valda teman är de utvecklingsbehov vi kunde identifiera under vår planeringsresa förra året samt vårt fortsatta arbete med projektbeskrivningen under året som har gått.

Efter en intensiv dag fick våra gäster åka till en föredetta kollega till oss Lena, som är medlem i Dhakas vänner. Hon hade bjudit våra gäster på en middag med typiska svenska delikatesser. Tack Lena!

Fler bilder från kvällen.

Tisdagförmiddag.

Ett av de målen med vårt Atlas-projekt är att vi och Kumudini ska förbättra vår samverkan med de externa verksamheterna som vi samarbetar med kring våra elevers lärande. Under vårt besök i Kumudini förra året konstaterade båda vi och Kumudini att vi jobbar olika med hur denna samverkan ser ut, mestadels för att vi använder oss av externa samarbetspartners, medan Kumudini erhåller sina elever praktikplatser internt. Men en ytterligare viktig skillnad är att vi i vår vård- och omsorgsutbildningen har en varierande och mångsidig definition av omsorgsbegreppet, beroende på målgruppen som omsorgen ska innefatta.

Vår utbildning erbjuder studenterna möjlighet till att göra sin praktik inom olika inriktningar inom vård och omsorg. Äldrevård, funktionshinder, psykiatri och inom sjukvården. Den Bangladeshiska motsvarigheten saknar de tre första inriktningarna. Därför kommer vi under veckan att besöka olika boenden och dagliga verksamheter där våra elever gör sin praktik.

Först ut är därför två äldreboenden i Mölnlycke, nämligen Ekdalagården och Hönekullegården. När vi kom till Ekdalagården togs vi emot av boendechefen och en sjuksköterska som började med att presentera sin organisation och vad som vi förväntades se under besöket. Sedan fortsatte presentationerna i samband med att de visade oss runt i lokalerna.

Här sitter vi i början av vårt besök och lyssnar på när representanterna från Ekdalagården presenterar sin verksamhet. Vi fick möjlighet att ställa frågor och de beskrev boendet olika funktioner och avdelningar. Boendet hyser 66 "långtids"boenden där de äldre får bo permanent i egna lägenheter och ett tiotals "korttids"boenden där de äldre bor i periodvis när deras partners exempelvis behöver avlasning. Alla rum och lägenheter är möblerade och inredda enligt brukarens önkemål. Det tyckte våra gäster är fantastiskt.

Vi fick även besöka två stora gemensamma rum där en daglig verksamhet pågår. Det ena rummet hyste 10 platser och det andra 8. Här kan de äldre få komma under dagarna och umgås med andra personer även om de har egna boenden utanför Ekdalagården. Vi fick hälsa på några av de äldre som redan var på plats och fikade runt ett bord. De tyckte att det var roligt att få besök av ett gäng från Bangladesh.

Alla rum var rustade med elektriska taklyftar som är avsedda att använda för att lyfta brukarna från sängen till stolen och vice versa. Taklyften är monterade på en skena som sitter i taket och som är väldigt smidig att flytta på. För att kunna använda lyften behövs en sele som undersköterkan ska lägga under brukaren och på så sätt kunna sätta fast selen i taklyften medan brukaren sitter någorlunda bekvämt. Verksamhetschefen förklarade att det finns flera storlekar på skynkorna beroende på brukaren.

Här demonstrerar verksamhetschefen hur det går till när en brukar ska lyftas från sängen till en stol. "Stuntkvinnan" är en föredetta elev till oss. Våra gäster tyckte att det var en otroligt smart sak och var väldigt intresserade av att följa hur hela processen gick till.

De uppskattade även att detta betydde att undersköterkan inte behöver göra tunga lyft i sitt arbete. De berättade att Kumudini sjukhuset hade nyligen fått höj- och sänkbara sängar vilket de uppskattade mycket.

Här visar verksamhetschefen en liten sensor som sitter i golvet på alla rum som detekterar rörelse. Syftet med sensorn är att upptäcka om en brukare har farit illa eller ramlat på golvet. När sådant händer så skickas en signal till telefon som undersköterskan har på sig och som visar i viket rum faran kunde uppstått. De berättar även att alla brukare bär på en klocka med en larmknapp på som de kan trycka på när de behöver hjälp.

Vi får sedan komma in till en av de äldres lägenheter. Här provsitter Dr. Poddar en fåtölj med höj- och sänkbart ryggstöd.

Besöket tar lite längre tid än vad vi hade räknat med, mest för att våra gästerna var väldigt nyfikna och frågvisa, så vi var tvungna att skynda oss vidare till nästa boende. Innan det tackar Dr. Poddar verksamhetschefen för att hon hade tagit sig tid att visa oss runt i lokalerna och överlämnar en gåva från Kumudini Handicraft.

Vi går ut i kylan igen och fortsätter till vårt nästa besök, till Hönekullagården. Här tar verksamhetschefe emot oss och bjuder på kaffe. Under tiden berättar hon om verksamheten och samtalet styrs över så småningom så som så många gånger innan till ekonomin. Våra gäster är väldigt intresserade av att veta hur äldreomsorgen finansieras och hur mycket en boendeplats kostar samt vem som står för kostnaderna. Det är förvisso väldigt intressant att ta reda på vilka prioriteringar det finns i kommunen samt varför skattenivåerna är så höga i Sverige.

Samtalet och diskussionerna blir väldigt intressanta och därför får vi lite mindre tid än väntat i själva rundvisningen. Verksamhetschefen passar därför på att visa oss sådant som vi inte fick vara med och se på Ekdalagården. Hönekullegården har exempelvis en rehabiliteringsavdelning där ett "gym" och en varmbassäng finns.

I gymmet, finns flera träningsredskap där brukarna kan öva rörelse och styrka med. Här testar Mustafa ett av redskapen för att träna brukarna och patienterna i att gå.

I varmbassängsområdet får vi reda på att vattnet på 34 grader och virvlarna i vattnet som verksamhetschefen sätter igång hjälper patienter med svårigheter att röra sig att få en snabbare rehabilitering. I vattnet väger ma mindre och kan därför röra sig friare. Hon berättar attd et finns flera solskenshistorier med patienter vars rehabiliteringsprocess har påskyndats tack vare varmbassängen. Det var väldigt kul att höra.

Även här avslutar vi besöket med att dr. Poddar visar sin tacksamhet genom att överlämna en gåva. Den uppskattade mycket.

Vi går tillbaka till skolan och äter lunch och laddar inför workshopen på eftermiddagen tillsammans med alla våra kollegor.

Måndag

Idag hälsade vi äntligen Kumudini laget till vår skola.

Dagen började med att våra gäster träffade vår verksamhetschef Bitte och rektorn för Vuxenutbildningen Ingrid. Vår verksamhetschef presenterade verksamhetens olika delar, dvs. vuxenutbildningen och yrkeshögskolan och gick in i mer detaljerad beskrivning av yrkeshögskolan. Hon förklarade att det befintliga behovet i näringslivet avgör vilka utbildningar som yrkeshögskolan får beviljade samt att staten dimensionerar utbildningarna runt hela landet.

De var genuint intresserade av att veta hur och vem som bestämmer inom vilket område eller bransch som behovet finns och så som vid flera andra tillfällen så är de intresserade av att veta hur allt finansieras. Att yrkeshögskolan finansieras av staten men att medarbetarna får sin lön från kommunen fann de intressant. Även att vi inte kan planera långsisktigt tycktes vara frustrerande, då vi behöver söka om alla utbildningar vartannat år.

Rektorn tog sedan över och presenterade Vuxenutbildningsdelen och alla dess förgreningar. Gymnasiala utbildningen, GRUV-utbildningen, Särvux, SFI och vård- och de gymnasiala yrkesutbildningarna så som vård- och omsorgsutbildningen. Verksamhetschefen på Kumudini, Dr. Poddar, efterfrågade en beskrivning av hur skolsystemet ser ut i Sverige och Ingrid förklarade att alla barn är förpliktade att gå i skolan i årskurs 1-9. Hon förklarade även att gymnasieskolan är frivillig men att majoriteten av alla barn fortsätter läsa efter årskurs nio. Här påpekade våra gäster att skolplikten endast gäller upp till årskurs 5 i Bangladesh men att staten håller på att titta på möjligheten att utöka skolplikten så att den omfattar även äldre barn.

Ingrid förklarade även att vi har alternativa skolgångar för barn som behöver extra stöd, där vi har särskola, och för barn som inte går ut från grundskolan med fullständiga betyg, där vi har introduktionsprogram. Dr. Poddar förklarade att elevera i Bangladesh måste gå om ett helt år om hen inte skulle klara ett ämne.

Efter båda presentationerna tacka Dr. Poddar våra chefer genom att hålla ett litet tal samt överlämna en gåva från Kumudini Handicraft.

Vi gick alla på en gemensam lunch där våra gäster fick avnjuta ”typisk” svensk lunch med stekt fisk och potatismos alternativt korv med potatis. De tycker att det var gott!

Efter lunchen visade vi våra gäster runt i våra lokalen och de blev imponerade av att våra elever hade tillgång till så många datorer samt att det var så stora och ljusa lokaler. Dr. Poddar reagerade dock på varför alla våra salar hade en glasvägg där det gick att se in i klassrummet. Han menade att eleverna kunde bli distraherade av vad som hände utanför klassrummet. De undrade också om varför även dörrarna till administratörernas samt rektorernas kontor hade glasrutor.

På eftermiddagen blev det återigen samling i en av våra salar då chefen för vård- och omsorg Tina Forsgren och planeringsledaren Ulrika i Härryda kommun besökte oss för att dela med sig av hur sektorn för vård- och omsorg fungerar i kommunen.  Detta besök var väldigt uppskattat då båda våra gäster och vi fick en ingående beskrivning av hur organisationen kring vård- och omsorg är uppbyggd och hur resurserna är fördelade i kommunen. Det var utmärkt bakgrundsinformation inför våra studiebesök under veckan.

Även här tackade Dr. Poddar Tina och Ulrika med att hålla ett litet tacktal och överlämna en gåva från Kumudini handicraft.

Nu var vi klara med dagens program och vi åkte tillsammans med våra gäster in till stan. Det blev båda sightseeing, shopping och middag tillsammans. Här kommer lite fler bilder från dagen.

Programmet för hela vecka 45 ser du här nedan.

Kumudini Team Visit to Gothenburg, Sweden, Atlas Project

4 November – 12 November 2016

 SK 2167

Nu är det bara några dagar igång innan projektet Kumusini-Vux drar igång. För er som inte har följs oss tidigare så kommer här en sammanfattning av arbetet inför planeringen av projektet i år.

Under en planeringsresa till Dhaka, Bangladesh för ett år sen (v. 44 2015) började vi skissa på en projektbeskrivning där vi utgick från de utvecklingsbehov som vi lyckades identfiera i båda vår egen verksamhet och i vår partnerskola Kumudini Nursing School. (se de gamla inlägg för mer information). Vi har sedan dess jobbat med att planera för intiering av projektet, göra en konkret projektbeskrivning samt förankra projektet bland våra kollegor och chefer.

Planeringasarbetet utmynnade nu i att en delegation på två rektorer och tre lärare från Kumudini kommer under vecka 45 att besöka vår verksamhet där arbetet kan börja.

Kumudinis utvecklingsbehov:

• Behov av nyansering av utbildningen i Kumudini, flera inriktningar.
• Behov av att sätta olika perspektiv på vård- och omsorgsutbildningen och belysa de olika aspekterna som omsorgsbegreppet kan omfatta.
• Behov av att uppmärksamma de elever som är i behov av stöd och utveckla (den obefintliga) specialpedagogiken.
• Behov av anpassning av utbildningen till samhällsutvecklingen och behoven.
• Behov av inkludering av demokratibegreppet i utbildningen och tona ner det hierarkiska klimatet som råder inom samma organisation.

Våra utvecklingsbehov och mål med utbytet: